Sida 144
ut öfver Stilla hafvet, där kustångarna ända från Guayaquil till Panama plötsligt midt på dagen inhöljdes i kolmörker. Inne i landet kunde man knappast se en hand framför sig; detta påminner om Plinius’ berömda skildring af Vesuvius’ utbrott år 79* Efter askan steg den röda, kokande lavan upp till kraterns rand, smältande is och snö till ofantliga vattenströmmar, som i rasande fart refvo aska och grus med sig utför bergsluttningarna och icke skonade någon människoboning på sin väg.
Omkring 20 mil åt söder i västcordillerna reser sig den ståtligaste af Ecuadors toppar, Amerikas berömdaste berg, med sin hvälfda rundel 6,300 m öfver hafvets yta. Det är Chimborazo. Berget är för visso ursprungligen en vulkan, men hvarken sägnen eller historien förtäljer om något utbrott. Kratern — om någon finnes — är fylld med tjocka snömassor, från hvilka istungor utgå. Djupa klyftor, som strålformigt löpa ned för bergets sidor, hafva utplånat den ursprungliga kägelformen. Humboldt sökte förgäfves bestiga Chimborazos topp, hvilket däremot två gånger lyckades för Whymper. Om sitt första besök däruppe år 1879 berättar denne, att han och hans följeslagare fingo feber och stark hufvudvärk; de voro ur stånd att skaffa sig tillräckligt med luft, om de icke andades genom munnen. De andades häftigare än i vanliga fall nere i låglandet; halsen blef torr, emedan de ständigt måste hålla munnen öppen, men de hade svårt att dricka, ty för hvar klunk måste de kippa efter andan. Efter några dagars vistelse på omkring 5,100 m höjd gick sjukdomen nästan öfver, och det var därför sannolikt, att kroppsliga ansträngningar vid uppstigandet hade varit en verksam orsak till illamåendet. Vid den andra bestigningen af Chimborazo år 1880 ryckte Whymper upp för berget i korta, föga tröttande dagsmarscher, och expeditionens deltagare kände sig denna gång krya, så att man kan däraf antaga, att människan kan så småningom vänja sig ätt åtminstone för någon tid lefva i den tunna luft, som omgifver mycket höga bergspetsar.
Från de omgifvande eldsprutande bergen härstammar mycket af jordbetäckningen på Ecuadors högslätter. Den består af tjocka lager af grus eller grått vulkaniskt ämne,
Källa: Project Runeberg ·