Sida 16
Den 10 juli var alldeles klart väder och inga isberg mera synliga. Stormsvalor och liror, som allt sedan vår afresa från S:t Johns följt oss, blefvo nu sällsyntare; i deras ställe uppträdde mera talrikt de egentliga ishafsfåglarna såsom alkor och stormfåglar. Temperaturen höll sig trots den nordliga brisen jämförelsevis hög, + 6° till 7° C.
S:t Johns hamn.
Kl. 6 på morgonen den 12 juli varskoddes af utkiken land. I det utomordentligt vackra vädret och den klara, genomskinliga luften, som är så utmärkande för de arktiska regionerna, varsnades i nordost en strimma vid horisonten, den första, efterlängtade skymten af Grönlands öde kuster. Hastigt ångade Falcon fram i riktning mot land, då vid 8 tiden ett bredt isband syntes sträcka sig längs kusten. Emedan kaptenen ej onödigtvis ville gifva sig in i drifisen, gingo vi i början längs kanten, men då vi vid
Källa: Project Runeberg ·