Sida 15
Först vid midten af 1800 talet har man funnit nordvästpassagen.
Att Amerika icke i öster sammanhängde med den gamla världen, åtminstone icke söder om 80° n. br., hade Hudson bevisat. Men på den asiatiska sidan, där upptäckterna mycket tidigare hade upphört, blef möjligheten af en landförbindelse mellan den gamla och nya världen ännu länge kvarstående. Väl hade efter den första jordomseglingen spanska skepp många gånger, först från Mexiko och sedan från Perú, seglat öfver Stilla hafvet till Asien; men den Stora oceanens norra delar hade mycket litet befarits. Francis Drake (Drek) gjorde på sin jordomsegling endast ett flyktigt besök i dessa trakter (1579). Men man trodde, att ett sund skilde nordvästra Amerika 'från Ostasien och förläde detta sund tämligen riktigt i trakten af Beringssund. Först genom Cook’s tredje resa år 1778 erhöll detta sund på kartorna sin rätta form.
Från S:t Johns till Godhavn.
Med Englands gamla, ärekrönta flagga under gaffeln och det stolta stjärnbaneret i toppen ångade Falcon den 7 juli 1894 kl. 7 e. m. sakta ur S:t Johns hamn på New Foundland. En tät dimma inhöljde allt i ett obehagligt half mörker, så att vi knappt kunde skönja det smala utloppet ur hamnen. Vår kapten letade sig dock utan svårighet ut, och strax därpå vändes stäfven mot norden.
Då mycken is hade rapporterats från Labrador och andra ställen, höll kaptenen den närmaste kursen till Grönland, det vill säga, han följde en något nordostlig kurs emedan han därigenom hoppades undgå de flesta isbergen, som af den sydgående strömmen föras längs västkusten af Da vis sund utefter kusterna af Labrador till New Foundland, ja, ännu sydligare till New Yorks breddgrad. Denna hans förmodan visade sig också riktig; den 8 juli, då vi voro ej så långt aflägsnade från New Foundland, passerades fortfarande en del isberg, den följande dagen blott ett enda, och sedermera återsågo vi ej egentliga isberg förr än på kvällen den 13; då vi voro ett godt stycke in i Da vis sund.
Källa: Project Runeberg ·