Sida 160
nerna ej häfda den ställning, som tillkommer dem som den härskande nationen. Nästan all handel har småningom glidit öfver i utländingarnes händer, isynnerhet göra engelsmän och portugiser sig gällande, men tyskarne äro ock med, här som nästan öfverallt. Ett par svenskar ha begynnt en inbringande handel med furuplankor, som betinga högt pris, emedan de äro oemottagliga för myrornas förstörelseförsök; i hamnen lågo tre norska barkskepp.
Den första april inskeppade jag mig på en flodångare, som skulle föra mig uppför floden. Det var mörkt, då jag kom om bord. Vi hade hvar och en sin lilla hytt, men att tillbringa natten i den, kunde icke vara tal om; den var alltför kväfvande het. Hängkojen är den enda säng, som är sval nog för att tillbringa natten i. Helst bör man hänga upp den i fören; så är det åtminstone någon möjlighet att få en svalkande fläkt under loppet af natten.
Det var en äkta tropisk natt: månen och stjärnorna strålade med en glans, som man icke får se i våra nordliga trakter, och luften var tryckande kvalmig. Jag satt väl en timmes tid och såg fartygets bog glida genom vattnet, de mörka konturerna af öarna, som vi passerade, och månens blanka silfverskifva. Så kraflade jag upp i hängkojen under moskitnätet och somnade så tungt, att jag ej märkte de blodsugande insekter, som hade lyckats komma in under nätet.
Under ekvatorn är dagen precis 12 timmar lång. KL 6 går solen upp, kl. 6 går den ned. Det är icke som hos oss en lång öfvergång mellan dag och natt. När solen går ned, är det strax mörkt; det tager icke fem minuter från ljus dag till svart natt. Då jag om morgonen vaknade, var allt ljust och strålande; däcket var vatt af den starka daggen. De första dagarne om bord på flodångaren voro verkligen intressanta. Sittande i min resstol med kikaren om halsen, anteckningsbok och karta i knäet betraktade jag timvis den förunderliga landskapsbilden längs med flodens brädd. Öfverallt urskogar. Fastlandets, öarnas, landtungornas stränder, allt är betäckt med urskogar. Trakten är flack, inga berg eller höjder, inga fält afbryta enformigheten. Samma mörka skog skjuter upp öfverallt som en mur. När ångbåten håller sig midt på floden, ser man
Källa: Project Runeberg ·