Sida 97
("bladformiga") såsom Atl. 59—64. De senare hafva vanligen två mer eller mindre tydliga hullingar, hvilka stundom äro särdeles långa och fina; men endast mera sällan hafva de svenska flintpilarne både hullingar och "tånge" (Atl. 60).1 Fig. 83 och 85 visa, huru sådana pilspetsar varit fästade vid skaftet. Originalet till fig. 83 är funnet i en
Fig. 83 a.
Pil med flintspets.
Schweiz. 1/1..
Fig. 87. Båge af idegran från stenåldern, f. vid Robenliausen i Schweiz. 1/16.
torfmosse i Schweiz;2 flintspetsen är instucken i skaftets klufna ända (fig. 83 b). Den fig. 85 afbildade pilen lär vara från en af Stilla Hafvets öar; stenspetsen är med fina senor fastbunden vid skaftet3.
I Sverige hafva hvarken några pilskaft eller bågar från stenåldern bibehållit sig. Det torde emellertid vara otvifvelaktigt, att de senare icke liknat medeltidens armborst, utan de "långbågar", som varit i bruk här i Norden under brons- och jernåldern, samt hos senare tiders stenålders-
1 Jfr Nilsson, ''Stenåldern'', fig. 35, 36, 39 — 45 och 187; Madsen, "Steenalderen", pl. 39. Utom Norden synas flintpilar med tånge vara allmännare än de som endast hafva hullingar: Evans, "Stone implements", sid. 341 följ.
2 Keller, 'Tfahlbauten", 2:er Ber., pl. 1 fig. 5 (och sid. 145). En i Irland funnen dylik flintpil med en ännu bibehållen del af skaftet ses i Wilde's "Catalogue of the Museum of the royal Irish Academy", sid. 254.
3 Evans. "Stone implements'', sid. 365. Andra moderna pilar med stenspetsar ses i Nilssons "Stenåldern", pl. B fig. XXI och XXII, i Lubbock's "Pre-historic times", 3:dje uppl., sid. 103, och i Wood"s "Natural history of Man", 2 sid. 648 (från Nordamerika).
Fig. 84. Pil med tväreggad flintspets. Danmark.
1/1.
Fig. 85. Modern pil med flintspets. 1/1.
Fig. 86. Pil med tväreggad flintspets. Egypten. 1/1.
Fig. 83 b.
Pilen fig. 83
a sedd från
sidan.
Källa: Project Runeberg ·