Sida 99
en kronhind, i hvilken en af benmassa nu öfvervuxen flintskärfva in trängt.l
Men jemte pilspetsar af flinta användes säkerligen under stenåldern äfven sådana af ben, och vi få af det följande se, att benpilar ännu under den äldre delen af vår jernålder voro i bruk här i Norden.
Fig. 88 visar prof på ett slags i Sverige stundom funna pilspetsar af ben, hvilka längs båda kanterna2 äro försedda med en djup fåra, hvari tunna, skarpa flintskärfvor äro fästade med ett mörkbrunt, harzlikt ämne. Lemningar af samma slags harz ses ofta vid bakre ändan af benet, som dermed varit fästadt vid pilskaftet.3 Dessa spetsar äro vanligen 6—7 tum långa; den längsta som finnes i Statens Hist. Museum är 9,1 tum lång.4 Liknande pilar, med 5 fot långa skaft, begagnas af grönländarne till fogeljagt på vatten; de skjutas ej med båge, utan kastas med tillhjelp af ett "kastbräde". Professor Nilsson anser, att de svenska benpilarne af samma slag som fig. 88 begagnats på samma sätt och till samma ändamål; de hittas vanligen i torfmossar, d. v. s. på ställen som fordom varit sjö. Detta kan dock bero derpå, att arbeten af ben vanligen endast i torfmossarne bibehållit sig från en så aflägsen tid.
Så vidt jag vet, har man ännu icke funnit någon benpil af detta slag under sådana omständigheter, att den bestämdt visat sig tillhöra stenåldern. I Lunds Museum förvaras deremot en sådan pil med flere ännu qvarsittande flintskärfvor, hvilken är funnen jemte en bronsnål och några bitar af bronsringar uti en med "ben och aska" fyld lerurna i en grafhög å Hottarps bys egor i Harjagers h:d, Skåne.5 Vi torde således icke ännu kunna med säkerhet afgöra, om dessa pilar redan under stenåldern varit i bruk, eller om de endast tillhöra bronsåldern.
På Etnografiska Museet i Köpenhamn förvaras ett pillikt fiskljuster af 3,2 fots längd, hvars främre del, återgifven här fig. 89, består af två nära fotslånga benspetsar, som med ungefär sin halfva längd räcka framom skaftet. Detta har baktill tre fjädrar och ett bredt rundt hak, afsedt för en tjock bågsträng.6 Benspetsarne äro längs inre kanten försedda med en rad tänder eller hullingar.
Sådana pilar med två spetsar användas af invånarne på Vancouversön, vid nordvestra kusten af Nordamerika, att skjuta fisk med; till van-
1 Steenstrup, "Vid. Selsk. Oversigt" 1870, sid. III och pl. B, samt i redogörelsen för kongressen i Köpenhamn 1869, s. 166 och pl. 7.— Se äfven Nilssons "Stenåldern", fig. 175, 176 (en genomborrad ryggkota af en uroxe; af vapnet fanns dock intet qvar).
2 Någon gång endast utmed ena kanten; Nilsson, "Stenåldern", fig. 83.
3 Sådana benpilar ses äfven fig. 84, 85 och 159 i Nilssons "Stenåldern"; samt pl. BO fig. 1—5 i Madsens "Steenalderen" (fig. 1 är prydd med inristade prydnader, bland annat en groda).
4 St. M. 3408, funnen i en torfmosse i trakten af Trelleborg.
5 Lunds Museum 2881 82. Se "Bihang till Lunds veckoblad", 1851 d. BO Jan.
6 Hela instrumentet är afbildadt i Nilssons "Stenåldern'', 2:dra uppl. pl. VI fig. A: jfr fig. 155, 156 (Nordamerika) och pl. IX fig. 6 (Eldslandet).
Källa: Project Runeberg ·