Sida 110
Äfven de bättre kärlen från vår stenålder bestå af mer eller mindre oslammad lera. De äro troligen gjorda på fri hand, utan tillhjelp af drejskifva, 1 och brända i öppen eld. De på dessa kärl anbragta siraterna hafva ofta varit fylda med en hvit, kritlik massa; stundom har hela kärlet varit öfverstruket med en sådan massa. 2
Då man under stenåldern icke brände de döda, och således de i grafvarne från denna tid funna lerkärlen icke tjenat till att förvara de från bålet hopsamlade benen, så måste vi åtminstone om de flesta af dessa kärl antaga, att de icke äro gjorda särskildt för begrafningen, utan att de varit använda som husgeråd, innan de nedsattes i grafven. Detta bestyrkes äfven af deras olika, för det dagliga lifvets vexlande behof lämpade former, af de nyss nämnda hålen och öronen, som visa att de hängt eller burits, samt af det stundom på deras botten ännu qvarsittande sotet och af de andra spår efter begagnande, som ej sällan ses på dem.
Att äfven träkärl begagnats här i Sverige under stenåldern, är naturligtvis mer än sannolikt, ehuru man icke kan vänta att finna några sådana kärl, då arbeten af trä så godt som aldrig bibehållit sig hos oss från denna aflägsna tid. Någon gång har man dock i fynd från stenåldern i Danmark träffat lemningar af träkärl. 3 Och i ruinerna efter de schweiziska pålbyggnaderna från stenåldern äro många träkärl af olika slag funna; äfven sådana bräckliga träsaker som slefvar o. dyl. hafva der blifvit bevarade ända till våra dagar (fig. 100—102). 4
De i grafvarne från vår stenålder funna kärlen hafva ett särskildt intresse för oss derföre, att de på dem förekommande siraterna äro nästan de enda till våra dagar bevarade profven på stenålderns ornamentik, om man får begagna detta uttryck om den tidens anspråkslösa början till senare tiders konst.
Siraterna å vår stenålders kärl äro mycket enkla och bestå endast af räta linier, zigzaglinier, trianglar, fylda med parallela streck, o. dyl. Några försök att afbilda växter, djur eller menniskor spåras aldrig å dessa kärl; ett förhållande, som torde förtjena uppmärksamhet derföre, att detsamma, såsom vi i det följande få se, äfven gäller om nästan alla fornsaker från vår bronsålder, isynnerhet om dem, som äro af inhemskt ursprung.
1 Wibel och Sorterup anse dock, att drejskifvan icke var helt och hållet okänd under denna tid ("Der Gangbau des Denghoogs", sid. 25; "Annaler f. nord. Oldk." 1844 —45, sid. 338).
2 Stråle, "Grafkärl", sid. 21 o. följ. Denna massa lär, enligt analys af hr generaldirektör Berlin, bestå af fosforsyrad jernoxid och fosforsyrad kalk (Bruzelius, "Svenska fornk", I s„ 10, not).
3 T. ex. det sid. 92 omtalade, i en mosse vid Lasten funna träkärl, i hvilket en stor mängd bernstensprydnader lågo. I en gånggrift nära Stege på Möcn har man äfven funnit bitar af ett träkärl med enkla, inskurna sirater (Madsen, "Steenalderen", pl. 16, fig. 7).
4 Keller. "Pfahlbauten", 5:ter Ber., pl. 10 fig. 10, 14 (våra fig. 100, 101) och 15; Orter Ber., pl. 2 fig. 11, 12 (vår fig. 102) och 13 (stor bunke eller skål utan öron nf lönnträ, 12 tum i diameter vid mynningen).
Källa: Project Runeberg ·