Sida 120
stenen i en vaggande, ehuru endast obetydlig rörelse, hvilket lär frambringa ett doft ljud. Ett dylikt förhållande är äfven iakttaget vid andra stendösar. 1
Dösarne ligga, liksom gånggrifterna, i eller på en hög. Takstenarne äro nästan alltid, och väggstenarnes öfre del vanligen, obetäckta. Högens fot är, eller har varit, omgifven af stenar, stundom ganska stora. Någon gång stå stenarne i två kretsar, den ena innanför den andra. 2
Dessa högar äro antingen runda eller aflånga. I förra fallet kallar man grafven en "runddös" (fig. 113); i senare fallet "långdös", hvilket namn äfven plägar användas, då, såsom någon gång händer, grafkammaren är försedd med en kort gång.
Fig. 114 visar planen af en vacker långdös, som ligger i skogen vid Thorebo i Morlanda socken på Oroust i Bohuslän. Grafkammaren, — "jättealtaret", såsom det i trakten kallas, — ligger något öster
Fig. 114. Plan af en "långdös" vid Tlwrebo på Oroust. Bohuslän.
om midten af en aflång jordhög, som är omgifven med 17 stenar af 4 till 6 fots höjd; en af dem (i) är nu kullfallen. Högen synes på några ställen vara uppgräfd, såsom vid / och vid e, der lemningar af en till kammaren ledande gång finnas. På två andra ställen, vid g och A, synas deremot små kullar. Takhällen (b) är afbruten vide; dess längd är 10 fot och bredd 8 fot. En af gångens takhällar (d) finnes qvar, ehuru rubbad från sin plats. Sjelfva kammaren a är nästan rund, med öppning åt söder, och har 6 fots diameter vid golfvet, men afsmalnar uppåt; dess höjd är 6 fot.3
1 "Bohuslänska fornsaker från hednatiden", sid. 26. Jfr Sjöborg, "Samlingar f. Nordens fornälskare", I s. 98 (gånggrift i Vestergötland); Fergusson, "Rude stone monuments", s. 347 (stendös i Frankrike).
2 "Annaler" 1838—39, s. 171; jfr 1840—41, s. 165. De franska och afrikanska dösarne äro stundom omgifna af en tre- eller fyrdubbel stenkrets; se t. ex. Fergusson's "Rude stone monum." (s. 335, 400) och Norwich-kongressens förh., s. 358 pl. V-VII.
3 "Bohuslänska fornsaker från hednatiden", sid. 13.
Källa: Project Runeberg ·