Sida 121
Långdösarnes högar äro icke anlagda i någon bestämd riktning; några finnas nämligen som ligga i Ö.—V., andra i N. — S. och andra i N.O.—S.V. Deras längd är vanligen 60—100 fot, men bredden endast 16—20 fot. Stundom hafva de dock en längd af 200—300 fot, någon gång t. o. m. af mer än 400 fot. 1 De innesluta antingen en eller två grafkammare; 2 i förra fallet ligger grafven vanligen närmare högens ena ända än dess andra.
De fristående hällkistorna (fig. 115 och 116) bildas af flata, på kant resta stenhällar; de äro alltid fyrsidiga, ehuru långsidorna ej alltid äro parallela, hvarigenom kistan blir smalare vid ena ändan än vid den andra. De flesta hafva troligen varit täckta med stenhällar, ehuru dessa mångenstädes blifvit för länge sedan förstörda, eller åtminstone nedvältade från sina platser. 3 Stundom finnas de dock ännu qvar. Så ligger t. ex. vid Hult i Bärebergs socken, Vestergötland, en 21 fot lång hällkista, "jättestugan" kallad, hvars alla takhällar ännu äro orubbade; till största delen synas de öfver ytan af den hög, i hvilken grafven ligger.
Den fig. 115 afbildade hällkistan ligger vid Sjögerås i By socken på Vermlandsnäs. Oaktadt hvardera sidan består af endast en häll, är längden 14 fot, bredden 4 fot. Södra ändan är öppen. Takhällen, som nu ligger bredvid kistan, är 11 fot lång, 4,4 fot bred i ena ändan och 5,3 fot i den andra ändan, hvarest dock ett stycke är lösslaget. Enligt friherre Djurklou, hvars teckning af detta fornminne 4 vi här återgifvit, är takhällen tydligen tagen ur ett berg på 150 fots afstånd, "der gårdens egare med tumstock uppmätt stället och funnit de erhållna dimensionerna fullkomligt öfverensstämmande med hällens.""
Fig. 116 visar 5 en hällkista med hvardera långsidan bildad af flere hällar. Denna vackra fornlemning — i trakten kallad "jättestugan" — ligger långt in i skogen å Skotteneds egor i Södra Eyrs socken, Väne härad, Vestergötland. Kistan, som sträcker sig i N.O.—S.V., är 22 fot lång på den östra, något böjda sidan och 21 fot på den vestra, som är nästan rak. Bredden är 7,7 fot vid nordöstra gafveln, hvilken består af en häll, och 5 fot vid den Sydvestra, som är öppen, och mot hvilken kistan afsmalnar. Hällarnes höjd är 5—6 fot. De stå alla tätt intill hvarandra och äro med stor skicklighet afpassade så, att hvarje häll, utan att rubba väggens jemnhet, skjuter något framför den föregående, sålunda stödjande denne. Af täckstenarne, hvilka sannolikt varit 5 eller 6, finnas endast två qvar jemte ett stycke af en tredje; alla ligga nu
1 "Annaler" 1844—45, s. 194, 197 och 207; 1840—41, s. 165 (37 famnar lång).
2 Madsen, "Steenalderen", pl. 5—9.
3 "Bohuslänska fornsaker från hednatiden", sid. 29 och fig. 25.
4 I "Bidrag till vestra Vermlands antiqvariska topografi; redogörelse för antiqvitets-intendentens verksamhet under år 1867", pl. 10, jfr sid. 180 (handskrift förvarad i Vitterhets-akademiens arkiv).
5 Efter en teckning i antiqvitets-intendenten friherre Djurklous embetsberättelse för år 1868, sid. 17 (i Vitterhets-akademiens arkiv).
Källa: Project Runeberg ·