Sida 137
I högar eller stenkummel dolda stenkistor, hvilka endast innehållit obrända ben och fornsaker af sten, och hvilka således troligen tillhöra stenåldern, äro kända från Skåne, Blekinge, (Öland), Småland, Halland, Bohuslän, Vestergötland, Nerike, Östergötland och Gotland. 1
Grafvar från stenåldern förekomma således i Götalands alla provinser, samt i Vermland, Nerike och Södermanland; från andra svenska landskap torde de deremot ännu icke vara kända.
Äfven från andra länder än Sverige känner man en stor mängd grafvar af de former vi nu betraktat.
Gånggrifter förekomma mycket talrikt i Danmark;2 dessutom har man också i norra Tyskland, Nederländerna, Bretagne, på Kanalöarna, i England, Skotland och Irland funnit grafvar, som mer eller mindre likna våra gånggrifter. 3 Äfven i några andra länder har man visserligen funnit grafbyggnader med gång, men dessa hafva antingen, såsom de s. k. "allées couvertes" i Frankrike,4 gången i samma riktning som kammaren och af ungefär samma bredd som denna; eller också höra de till helt andra kulturperioder än de skandinaviska gånggrifterna. 5
Grafvar af samma slag som våra stendösar utan gång och våra fristående hällkistor hafva deremot en mycket större geografisk utbredning. De finnas i sydöstra Norge, 6 i Danmark, i norra Tyskland, der de i öster gå till Weichselns floddal, i Polen, Holland, Belgien, England, Irland och på Kanalöarna, i Frankrike, Spanien och Portugal. Man har äfven funnit dem i Schweiz, — der de dock äro sällsynta, utom bland Jurabergen — samt i Savoyen och Italien (Etrurien), på Corsika och Sardinien. I norra Afrika (Algeriet) äro de mycket talrika. Vidare finnas de på Peloponnesus, på Krim, på Svarta Hafvets
1 Se litteraturöfversigten i Bil. C.
2 Om danska gånggrifter och stendösar, samt deri gjorda fynd, se bi. a.: Madsen, "Steenalderen", pl. 5—18; Finn Magnusen, "Runamo og Runerne", s. 514 följ.; Worsaae, ''Danmarks Oldtid", s. 62—72, och "Nord. Olds.", s. 5—8; "Annaler" 1838 —39, s. 165 och 176 (Worsaae), 1840—41, s. 138 .(Worsaae) och i64, 1842—43, s. 357, 1844—45, s. 193 (Worsaae), 1858, s. 200 (Boye), och 1862, s. 323 (Boye; "jaettestuen ved Hammer"); "Årböger" 1866, s. 207 (Jensen), 1868, s. 99-106 (En-gelhardt) och 338 (Faber), 1870, s. 169 (Engelhardt) och 239 (Feddersen), 1871, s. 19—84 (Zinck), m. fl. arbeten.
3 Fergusson, "Rude stone monuments", s. 51 (Jersey), 164 (England), 182, 203, 208, 214, 234 (New Grange, Dowth m' fl. ställen i Irland), 246 (Maeshowe på en af Orkney-öarna). 259 (Skotland) och 320 (Drenthe, Nederländerna); H. Hildebrand, "De förhistoriska folken", s. 70, 84, 86, 91 och 92; Norwich-kongressen, s. 218 — 22 och pl. 1 (Bretagne och Kanalöarna); Simpson, "Archaic sculpturings" (Edinburgh, 1867), pl. 10 (Skotland); Lindenschmit, "Heidn. Alterth." II, haft. 8 pl. 1, tillägg (Sachsen); Lisch, "Meklenb. Jahrbiicher'', 26 s. 123—6.
4 Gazalis de Fondouce, "Allées couvertes de la Provence" (Paris, 1873); jfr Fergusson, anf. arb., s. 384 och 387 (Spanien).
5 T. ex. den under namnet "Atreus' skattkammare" kända grafven vid Mycenas i Grekland (Fergusson's anf. arb., s. 33; jfr s. 419 och 423, Malta). Vid Mycense finnes äfven en stendös af vanligt slag; Bonstetten, "Essai sur les dolmens", s. 41.
6 Från Norge känner man dock blott en stendös; den ligger i Smålenenes amt (Norska fornm. för:s årsber. för 1869, s. 101).
Källa: Project Runeberg ·