Sveriges forntid : försök till framställning af den svenska fornforskningens resultat. Text, 1, Stenåldern

flintans klyfning. Knölen å undersidan af det danska verktyget (fig. 12 c) är tillfällig; denna sida är vanligen alldeles slät.

Sådana kjökkenmöddingar förekomma ganska talrikt i Danmark, isynnerhet i norra Jylland och på Själland utmed Isefjorden. Man känner för närvarande sådana samlingar på mer än 70 olika ställen. Nästan alla förskrifva sig tydligen från stenåldern, ock, såsom jag redan nämnt, tillhöra åtminstone de allra flesta troligen en äldre del af stenåldern än den, hvars folk hvilar i stendösarne och gånggrifterne. Denna åsigt är först framstäld och försvarad af Worsaae, under det att Steenstrup sökt bevisa, att kjökkenmöddingarna och gånggrifterna höra till samma tid.

Ehuru denna fråga ännu kanske icke torde kunna anses vara fullt utredd, synes det mig dock, att de starkaste skälen tala för den åsigt,

Fig. 13. Stenverktyg från Nya Zeeland. 1/1. att flertalet af kjökkenmöddingarna äro minnen från en äldre stenålder än den, till hvilken gånggrifterna med sina om en högre konstskicklighet vitnande fornsaker höra. Mina skäl för denna åsigt äro:

l:o att man icke i dessa kjökkenmöddingar funnit spår af andra husdjur än hunden, under det att gånggrifternas folk (åtminstone i Sverige) haft nästan alla de husdjur, som ännu äro våra vigtigaste;

2:o att de i stenålderns grafvar så vanliga lerkärlen af samma slag som Atl. 94—95, samt de väl huggna och väl slipade vapnen och verktygen, äfvensom de med skafthål försedda yxorna alldeles saknas i kjökkenmöddingarna;

3:o att deremot de i dessa kjökkenmöddingar funna arbeten af flinta — endast med några ytterst få undantag — äro oslipade, och att de icke blott äro mycket gröfre tillhuggna än de som finnas i grafvarne utan äfven af helt andra, vida simplare former;