Sida 42
4:o att de för kjökkenmöddingarna mest karakteristiska typerna (t. ex. Atl. 10 och 11) icke anträffas tillsammans med de väl arbetade flintsakerna af de för grafvarne egendomliga typerna; samt
5:o att vissa af de förra synas bilda en öfvergång mellan några i vestra Europas äldsta stenåldersfynd vanliga typer och några för "den slipade flintans ålder" egendomliga former. Detta torde t. ex. gälla om den af fig. 11 i Atl. representerade typen,1 hvilken å ena sidan påminner om fig. 3 här ofvan och å andra sidan mycket liknar de i södra delen af Skandinavien ej sällsynta, väl huggna, kullrigt tvåsidiga flintyxor, af hvilka Atl. 12 visar ett oslipadt och Atl. 13 ett omsorgsfullt slipadt exemplar (jfr genomskärningen af fig. 12 å sid. 5 i Atl.)
Man har visserligen någon gång i kjökkenmöddingarna funnit yxor och mejslar som varit något slipade vid eggen, eller till formen något liknat dem hvilka vi anse höra till stenålderns slut.2 Men dels är antalet af dem försvinnande litet i förhållande till den stora massan af grofva verktyg, dels äro de flesta icke af flinta utan af andra stenslag, dels hafva sannolikt några af dem senare nedkommit i kjökkenmöddingarnas öfre lager. Och man har, såvidt jag kunnat finna, aldrig anträffat någon af de på alla sidor väl slipade flintverktygen, eller, hvad som kanske är ännu mer bevisande, icke någon af de under stenålderns sista del så talrika, väl huggna dolkarne, spjutspetsarne eller pilarne af flinta, eller stenyxorna med skafthål. Man har visserligen sagt, att de i kjökkenmöddingarna funna verktygen endast äro sådana som blifvit tappade eller med afsigt bortkastade, samt att man då icke kan vänta att der finna några af de väl polerade flintyxorna, hvilka kostat så mycket arbete; men man kunde möjligen midt bland dessa jagtens minnen hafva skäl att vänta en bit af en spjutspets eller en pil.
Vigten och bevisningskraften af de väl arbetade flintsakernas frånvaro i de vanliga kjökkenmöddingarna torde ökas genom det intressanta fynd, som Zinck för några år sedan gjorde i den s. k. "Samsingerbanken", en stor grafhög nära Kallundborg på Själland.3
Alla kjökkenmöddingar, d. v. s. alla till våra dagar bevarade samlingar af qvarlefvor från forna slägtens måltider, höra naturligtvis icke till stenåldern,4 ännu mindre till den äldre stenåldern. För några år sedan fann också Zinck i Samsingerbanken en kjökkenmödding, som måste
1 Ett flint verktyg, som både till storlek och form fullkomligt liknar fig. 11, är funnet i den stora kjökkenmöddingen vid Meilgård i Jylland (Madsens ''Afbildninger", "Steenalderen", pl. 4 fig. 4). Jfr äfven Madsens anf. arb. pl. 22 fig. 3 och 5, samt Worsaae, "Om Tvedelingen af Steenalderen", fig. 2 och 6 ("Vid. Selsk. Övers."' 1861, sid. 273 och 275).
2 Worsaae, "Om Tvedelingen af Steenalderen", sid. 28, 29 ("Oversigt" för år 1861, sid. 258, 259) samt "Kuslands og det skandinaviske Nordens Bebyggelse og aeldste Kulturforhold" fig. 12, 13 ("Årböger" 1872, sid. 332).
3 "Arböger f. nord. Oldkyndighed" 1871, sid. 36 följ.
Så har t. ex. den bekanta "svarta jorden" på Björkön i Mälaren vid d:r Stolpes undersökning visat sig vara ett slags "kjökkenmödding" från slutet af jernåldern.
Källa: Project Runeberg ·