Sida 44
mycket stort antal, så att man ofta på områden af få alnars bredd och få famnars längd kan uppsamla dem i hundratal. Sådana "kustfynd" äro, i synnerhet i Danmark, anträffade i stort antal vid stränderna af insjöar, eller nuvarande större torfmossar, på små öar och på grunda ställen i sjöarne och hafsfjordarne. De äro troligen till en del lemningar efter gamla verkstäder för tillhuggning af stensaker.1
Frågan om den nordiska stenålderns indelning är naturligtvis af mycket stor betydelse, ty om man verkligen kan uppvisa en äldre
Fig. 14. Stenyxa, funnen i Irland. 2/3. stenålder äfven här, följer deraf, att våra trakter varit bebodda mycket tidigare än man annars har skäl att antaga.
I Sverige har man visserligen ännu icke påträffat några egentliga kjökkenmöddingar från stenåldern.2 Men isynnerhet i Skåne har man funnit åtskilliga rått tillhuggna och alldeles oslipade flintverktyg, som fullkomligt likna de i kjökkenmöddingarna vanliga, se t. ex. fig. 10 och 11 i Atl. — I andra svenska landskap än Skåne äro detta slags
Steenstrup, "Om Menneskeslasgtens tidligste Optrseden i Europa" s. 11—17, och i "Vid. Selsk. Övers." 1859, sid. 181. Worsaae i samma "Övers.", sid. 117-129. På Kullaberg, i nordvestra Skåne, finnas väl smärre samlingar af snäckskal, i hvilka fornsaker af sten lära hafva blifvit anträffade, men dessa samlingar kunna icke gerna anses jemförliga med de kjökkenmöddingar, om hvilka nu är fråga; jfr "Öfversigt af Vetensk.-akad:s förhandl." 1855, sid. 231.
Källa: Project Runeberg ·