Sida 51
måerne härvid använda verktyget har vanligen ett handtag af fossilt elfenben, böjdt i ena ändan för att ligga bättre i handen och med en djup fåra i den andra ändan, hvari en bit renhorn, som visat sig vara hårdare än elfenbenet, är fastbunden med våta läderremmar eller våta senor, hvilka sitta mycket fast då de torka. Fig. 16 visar ett sådant verktyg i Mr. Christys samling.1 "Qvarz- eller flintspånen lägges öfver en skedbladformig fördjupning i ett trästycke och genom tryck af renhornets spets mot spånens kant afskiljas små skärfvor än från den ena och än från den andra sidan, till dess man fått en pil- eller spjutspets färdig med två nästan sågtandade eggar."2
Signor Craveri, som tillbragt sexton år i Mexico, beskrifver, huru indianerne der på ett liknande sätt göra sina pilspetsar och andra arbeten af obsidian. "De taga en obsidianspån i venstra handen och hålla i den högra ett litet gethorn; derpå trycka de stenen mot hornets spets och afskilja den ena skärfvan efter den andra genom att gifva hornet en liten rörelse från höger till venster samt upp och ned."3
I stället för att endast med handen trycka en hornspets mot stenen användes stundom ett smalt horn eller ben, liknande en mejsel, hvars spetsiga ända sättes mot stenen, hvarefter man med en hammare slår på den andra ändan.
Catlin beskrifver med följande ord4 det sätt, hvarpå Apacheeindianerne i Mexico göra sina pilspetsar af flinta: "Liksom de flesta stammarne vester om och bland klippbergen göra de spetsarne på sina spjut och pilar af flinta eller obsidian; och liksom de andra stammarne bevara de som en djup hemlighet det sätt, hvarpå man härvid går tillväga. Hvarje stam har sin verkstad ("factory"), der dessa pilar göras och der endast vissa invigde kunna och få göra dem för hela stammens behof. Erratiska flintblock samlas — de föras stundom mycket långa vägar — och krossas i en mängd skärfvor med ett slags slägga, gjord af en rund sten (hörnsten) fästad i ett handtag af en flätad vidja. Sedan man utvalt en lämplig skärfva, sätter en arbetare sig på marken och lägger skärfvan mot venstra handlofven, under det han med den högra handen håller en mejsel mot det ställe, som skall huggas bort. En medhjelpare, som sitter midt emot honom, slår på mejselns öfre ända med en hammare af något mycket hårdt trä. På detta sätt bortslås små flisor än från den ena än från den andra sidan af flintan, till dess pilspetsen är färdig. Mejseln, som är omkring 6—7 tum lång och 1 tum tjock, med en rundad och två plana sidor, är gjord af tand af spermaceti-hvalen, hvilka hvalar ofta stranda på Stilla Hafvets kuster.
1 Två dylika verktyg, äfven från eskimåerne, äro afbildade af Evans i "Stone implements" sid. 34, 35, fig. 8 och 10.
2 Stevens, "Flint chips", sid. 81; Evans, "Stone implements", sid. 34.
3 Evans, "Stone implements", sid. 36.
4 Stevens, "Flint chips", sid. 82; Evans, "Stone implements", sid 22.
Källa: Project Runeberg ·