Sida 54
en dylik slipsten jemte 5 yxor och rätmejslar af flinta, 2 hålmejslar af flinta, samt en söndrig yxa af trapp.1 — Bland lemningar efter gamla eldstäder å Skedala egor i Snöstorps socken, Halland, har man anträffat en liten flintyxa liggande bredvid en slipsten af samma form som Atl. 5;2 och en dylik slipsten lär vara funnen i Tranås socken, Skåne, "liggande jemnsides med en flintmejsel".3
Dessutom har man i grafvarne från stenåldern ofta funnit ett slags små brynstenar af svart skiffer (Atl. 4), hvilka troligen varit burna vid bältet och använda vid hvässandet af bennålar eller dylikt.4
Genom kännedom om de olika sätt, hvarpå flintan ännu i dag bearbetas, och med tillhjelp af den mängd mer eller mindre fulländade arbeten man hos oss funnit från stenåldern, få vi således, ehuru flere tusen år sedan denna tid förflutit, en ganska liflig bild af verksamheten i en af stenålderns verkstäder. Och om vi betrakta en väl vald serie af t. ex. sådana flintyxor som Atl. 19 och 20, kunna vi lätt i tanken följa arbetet från dess första början till dess fulländning. Vi se först det groft gjorda ämnet eller "utkastet", om vi få begagna detta ord; vi se, huru detta utkast småningom antager allt bestämdare form och genom allt finare och finare hugg får en så jemn yta, som man genom knackning kan åstadkomma; och vi se slutligen, huru yxan på slipstenen får icke blott en alldeles slät, ja, ofta finpolerad yta, som vitnar om arbetarens tålamod, utan äfven en egg, som i skärpa nästan kan täfla med den på våra nu vanliga verktyg.
Att de i Norden funna fornsakerna från stenåldern — nästan utan undantag — äro förfärdigade här, visas både deraf, att de flesta bland dem äro af sådana former som äro egendomliga för Skandinavien och här mycket allmänt förekomma, och deraf att man ofta här funnit halffärdiga arbeten samt tydliga lemningar af de verkstäder, der flintan bearbetats. Då de ställen, der tillverkning af stensaker i senare tider egt rum, alltid äro betäckta med skärfvor och misslyckade arbeten, så kan man också lätt inse, att på sådana platser, der man finner en större mängd flintskärfvor, flintkärnor och mer eller mindre väl knackade flintsaker från forntiden, en betydande tillverkning af flintsaker en gång egt rum. Man har också både i andra länder5 och här i
1 "Nord. Tidskr. f. Oldkynd." 2, sid. 262—263.
2 "Hallands fornm. för:s årsskrift", sid. 146.
3 "Ant. Tidskr. f. Sv." 3, sid. 18.
* Nilsson, "Stenåldern" (2:a uppl.), sid. 81; "Hall. fornm. för:s årsskr.", sid. 73. Bland de ställen i Europa der man funnit "verkstäder" från stenåldern kunna vi t. ex. nämna: i Norge: Jederen (se sid. 58 här nedan). - Danmark: öarna Anholt och Hesselö i Kattegat, Magleö i Själland, Korsör Nor, m. fl. ställen (Engelhardt "Museet for de nord. Oldsager", Kjöbenhavn 1872, sid. 5, 6 och 62). — Belgien: Spiennes; — England: Brandon (se sid. 57 här nedan). — Frankrike: Pressigny-le-Grand i depart. Indre-et-Loire (Evans, "Stone implements", sid. 24). — Schweiz: Bodman vid Bodensjön, Mooseedorff (Keller, "Pfahlbauten" 5 Ber., sid. 151; 4 Ber., sid. 26). — Italien: i "la valle della Vibrata" på östra sluttningen af Appenninerna, och flere andra ställen (Rosa i "Archivio per 1'anthropologia" 1, sid. 489, och Capellini, "L'eta della
Källa: Project Runeberg ·