Sveriges forntid : försök till framställning af den svenska fornforskningens resultat. Text, 1, Stenåldern

i andra delar af Sverige än Skåne, i synnerhet utmed vestra kusten i Halland och Bohuslän, liksom äfven på Norges Sydvestra kust;1 men det torde ännu icke vara utredt, huruvida den på dessa ställen förarbetade flintan är hemtad från den närmaste trakten, eller från Skåne och Danmark. Denna fråga kan emellertid troligen utan svårighet besvaras, emedan flinta från olika grufvor vanligen har något olika färg och beskaffenhet. En noggrann och vidt omfattande undersökning i detta hänseende af de svenska flintsakerna från stenåldern skulle säkerligen leda till intressanta resultat i afseende på frågan om dessa sakers härkomst, och följaktligen äfven lemna värderika bidrag till kännedomen om stenålderns handelsförhållanden, emedan flintan väl var ett af de vigtigaste föremålen för den tidens handel.

Ett af de i detta afseende märkligaste svenska fynd är det, som omkring år 1830 gjordes i Vesterbotten, vid Byske elf å Bjurselets bys egor i Skelefte socken. Vid gräfning af en brunn ungefär 500 alnar från elfven påträffade man här, å en alns djup i jorden, icke mindre än sjuttio mejslar af flinta, hvilka stodo, med eggarne vända nedåt, i en krets af omkring 3 fots diameter. "Några ben af menniskor eller djur syntes icke till; deremot hittade man, vid och omkring det ställe der mejslarne lågo, några flintflisor, men ej i den mängd som bort finnas, i händelse mejslarne blifvit huggna på stället". Af dessa mejslar finnas nu 23 i Statens Hist. Museum; de äro alla oslipade, breda hålmejslar, och hafva alla samma ljusgrå färg. En af dem är afbildad fig. 27 i Atl.2 Flintans färg och beskaffenhet samt mejslarnes form torde höja det öfver allt tvifvel, att dessa verktyg äro arbetade i Skåne (eller Danmark) och således förda hit derifrån. Alla mejslarne synas hafva varit oslipade och obegagnade. Under sådana förhållanden framställer sig lätt den frågan: kan detta fynd möjligen betraktas såsom en del af en "handlandes förråd"?

Fyndet är så mycket mera märkligt, som det är anträffadt på ett ställe, hvilket ligger på ett afstånd af mer än hundra svenska mil från Skåne. I trakten af Skelefte lär man visserligen äfven hafva funnit några andra fornsaker af flinta, men en blick på tab. B visar, huru sällsynta dylika fornsaker för öfrigt äro icke blott i Vesterbotten utan äfven öfver hufvud i hela Norrland och i Uppland, d. v. s. på en sträcka af omkring sextio mil i längd,

I sammanhang med detta fynd och med det som här ofvan (föreg, sida) nämndes om att flintsakerna i allmänhet icke torde hafva slipats på

1 Så har man flerestädes på Jederen i Stavangers amt funnit en mängd flintskärfvor o. dyl., "alltid nära vatten, elfvar, insjöar eller hafvet och oftast på näs som bildas af elfvar." Nicolaysen, "Norske fornlevninger", sid. 299 och 788.

2 "Ant. Tidskr. f. Sv." 3, sid. 182 och 409. De två i noten å sid. 183 omtalade mejslarne äro väl icke funna jemte de nu omtalade; möjligen har någon förvexling egt rum. Deremot eger Uppsala Museum tre till detta fynd hörande oslipade, breda hålmejslar af flinta, hvilka alldeles likna dem som förvaras i St. M.