Sida 59
tillverkningsplatsen, utan i de trakter der de skulle användas, kunna vi fästa uppmärksamheten derpå, att antalet oslipade yxor och mejslar af flinta i jemförelse med antalet slipade är mycket större i Skåne än i Sveriges öfriga landskap.
Många yxor af trapp och liknande stenslag hafva ett borradt hål för skaftet. Sådana hål ses deremot aldrig i flintan, hvilken är för hård och spröd för att kunna borras. Någon enda gång har man emellertid funnit flintyxor med ett af naturen danadt hål, i hvilket då troligen skaftet varit fästadt (se sid. 7.1).
Man var länge oviss, huru det kunde vara möjligt att utan metallborr åstadkomma stenyxornas hål. Mången ansåg det till och med omöjligt. Men sedan man flere gånger funnit yxor med skafthål i stenålderns grafvar,1 var det naturligt, att forntidens folk på något sätt förstått att borra dessa hål utan tillhjelp af metall. Worsaae säger också redan år 1843: "borrningen af skafthålet synes i den äldsta tiden vara företagen på ett ganska enkelt sätt, kanske blott med en pinne och sand och vatten."2 Under de sista åren har man äfven genom försök öfvertygat sig om, att detta verkligen låter sig göra. En amerikanare, professor Eau i Newyork, gjorde för några år sedan et sådant försök. Han tog ett stycket diorit, som var så hård, att en god pennknif icke kunde på dess yta åstadkomma en rispa, utan endast en metallglänsande linie. Denna hårda sten, som var 1 3/8 tum tjock, genomborrade han verkligen med en käpp af trä samt sand och vatten. Käppen, som tryckte hårdt mot stenen, sattes i en hastig, roterande rörelse, hvarigenom sandkornen pressades in i dess nedre ända och småningom nötte ett hål i stenen. Men härvid måste Mr. Eau utveckla en ofantlig ihärdighet; ty genom två timmars arbete fördjupades hålet endast så mycket, som motsvarar ett vanligt blyertsstrecks tjocklek. Borrningen börjades från stenens båda sidor. Först uppkom
T. ex. i en gånggrift nära Falköping i Vestergötland (O. M—s, ''Statens Historiska Museum", sid. 9). Man har t. o. m. funnit en sönderbruten sådan yxa, hvilken tydligen varit använd till "knacksten"; se not. 3 å sid. 49 här ofvan. "Danmarks Oldtid", sid. 13.
13
Fig. 18. Instrument för borrning af stenyxor.
Källa: Project Runeberg ·