Sida 60
å hvardera sidan en grop, dennes nedra sida blef allt smalare, slutligen genombröts skiljeväggen och hålet såg då ut, som tvenne med spetsarna mot hvarandra stälda käglor.3
Mr. Rau's borr är afbildad fig. 18. Nederst synes en del af stenen som borras. Vinkelrätt mot denna är stäld en käpp, nedtill omsluten af en träbit, hvars runda hål har samma storlek som var ämnad åt borrhålet i stenen. Högre upp sitter en större skifva af trä, hvars bestämmelse var att såsom ett slags svänghjul gifva en större tyngd och stadga åt käppen.2 I dennes öfre del är en spirallinie inskuren, och deri hvilar ett snöre, hvars begge ändar äro fästade vid spetsarne af en böjd staf. Då borrningen skall börjas, läggas några med vatten fuktade sandkorn under nedre ändan af käppen, hvilken genom bågens ned- och uppdragande sättes i en hastig svängning än åt höger, än åt venster. Hvar femte eller sjette minut måste stenen doppas i vatten, så att borrhålet rengöres, hvarefter ny sand ilägges. Fördjupningen blir konisk deraf, att käppen småningom nötes så att dess ända blir kullrig.3
Fig. 19. Skåne. 1/3. Fig. 20. Sverige. 1/2.
Fig. 19—20. Genomskärningar af två atenyxor med ofullbordade skafthål.
Bland de i jorden hos oss funna stenyxorna finnas många med ofullbordade hål, hvilka alldeles motsvara det af Mr. Rau borrade hålet i dess olika stadier af fulländning. En sådan yxa är afbildad Atl. 33, och fig. 19 visar en genomskärning deraf. Fig. 20 visar genomskärningen af en annan dylik stenyxa, hvars hål äfven blifvit borradt från båda sidor; mellanväggen mellan de begge borrhålen är genombruten, men arbetet var icke färdigt förr, än hålet genom Slipning blifvit cylindriskt med räta väggar.
1 Rau, "Die durchbohrten Geräthe der Steinperiode" i "Archiv fur Anthropologie' 3:e bandet, sid. 187; jfr "Annual Report of the Smithsonian Institute for 1868", sid. 392.
2 Man har med skäl antagit, att sådana runda stenskifvor som Atl. 8 varit använda till samma ändamål (C. Vogt, enligt "Guide illustre du musée a Copenhague", 2:a uppl., sid. 8). Evans anser dem dock sannolikare vara ett slags stridsklubbor. ("Stone impl.", sid. 44). -- De fig. 18 liknande instrument, med hvilka nyzeeländarne borra genom hårda stenar, hafva emellertid ett slags svänghjul af sten (Stevens, "Flint chips", sid. 98).
3 Det af Mr. Rau använda instrumentet är allmänt kändt hos de vilda folken och begagnas af dem dels till borrning, dels för att åstadkomma eld, i det man låter käppen roterande arbeta sig in i ett torrt trästycke. Tylor, "Early history of Mankind", sid. 248. Evans, "Stone implements", sid. 44.
Källa: Project Runeberg ·