Sida 65
De verktyg, med hvilka nordborne under stenåldern utförde sina träarbeten, voro hufvudsakligen: knifvar, sågar, borrar, mejslar och yxor eller bilor.
Till täljknifvar användes sådana flintspånor som Atl. 2; stundom äro de, såsom Atl. 67 visar, försedda med en tjock, särskildt knackad rygg. Dessa flintknifvar hafva, då de äro väl slagna och oskadade, en ganska skarp egg, uppkommen icke genom slipning, utan endast genom den mycket spetsiga vinkel, som sidorna bilda mot hvarandra. Genom försök öfvertygar man sig lätt om, att dessa spånor verkligen kunna begagnas såsom knifvar; jag har med sådana, i jorden funna och således icke nyslagna, flintspånor formerat blyertspennor. I Mexiko användes, äfven efter den spanska eröfringen, dylika spånor af obsidian till rakknifvar. Fig. 33 visar en knif af hörnsten, från Australien, hvilken knif liksom Atl. 67 har en tjock rygg; kring bakre ändan är ett stycke skinn med påsittande hår fastbundet, hvarigenom ett slags skaft bildas, som man kan hålla i utan att skada handen. En nordamerikansk knif bildad af två spånor, fästade i hvar sin ända af ett träskaft, är afbildad fig. 34.
Fig. 33. Stenknif från Australien. 1/2.
Fig. 34. Stenknif med två blad från Nordamerika.
Sådana flintknifvar som Atl. 55—58 hafva troligen mera varit ämnade till jagtknifvar eller dolkar än till täljknifvar; härför talar deras spetsighet och deras till arbete i trä mindre lämpliga eggar samt likheten mellan deras blad och spjutspetsarnes. Å andra sidan skulle man möjligen kunna såsom bevis för, att de äfven användes som verktyg, anföra den omständigheten, att stora flisor ofta äro slagna ur deras eggar, ehuru väl äfven dolkar kunna erhålla sådana skador. Då den skadade eggen ånyo skulle tillskärpas, måste äfven den andra eggen omknackas, på det att bladet icke skulle blifva snedt. Sedan detta upprepats flere gånger, blef bladet småningom alldeles utnött, under det att handtaget
Källa: Project Runeberg ·