Sida 64
blifvit knackade med ett slags mejsel af sten, ungefär såsom de runda fördjupningarna i knackstenarne i allmänhet synas vara frambragta.1
Det sätt, hvarpå de svenska fornsakerna från den yngre stenåldern äro utförda, visar att Sveriges invånare redan före den periodens slut hade höjt sig så mycket öfver de råa naturfolkens ståndpunkt, att de icke blott utförde sådana arbeten, som voro oundgängliga för lifvets nödtorftiga uppehälle, utan att de äfven nedlade en icke obetydlig möda för att få sina arbeten så prydliga som möjligt. Vi se ett bevis härför t. ex. deruti, att yxorna och mejslarne vanligen äro omsorgsfullt slipade icke endast vid eggen utan äfven öfver hela ytan (Atl. 20, 25). Och vackra prof på den skicklighet och smak, som stenålderns nordbor förstodo utveckla, lemna de präktiga flintdolkarne samt mångfaldiga andra arbeten. Jag tror, att man vid åsynen af ett sådant arbete som den i Atl. fig. 55 afbildade dolken måste erkänna, att det är snart sagdt det smakfullaste som kan åstadkommas af den så föga bildbara flintan.
Dessa dolkar och de långa smala spjutspetsarne af flinta (Atl. 45) vitna om den utomordentliga skicklighet, med hvilken flintan bearbetades; i synnerhet om vi besinna, att de icke äro försigtigt slipade utan tillhuggna med en djerfhet, som endast öfverträffades af den säkerhet, med hvilken knackstenen fördes. Det minsta misshugg eller den lindrigaste darrning på handen hade varit tillräckligt för att förstöra hela arbetet, hvilket vår tid, med sin i så många andra afseenden högt uppdrifna skicklighet, icke torde kunna göra efter.
Sedan vi nu sökt visa, huru man kan utan tillhjelp af metall bearbeta flintan och de andra stenslag som under stenåldern användes, skola vi se till, huru den tidens nordbor förstodo att fylla de behof, hvilka menniskan för sitt uppehälle i främsta rummet måste tillfredsställa, behofven af tak öfver hufvudet, af kläder och föda.
Vi skola då först något närmare betrakta de olika, till våra dagar bevarade verktyg, med hvilka Sveriges invånare under stenåldern utförde de arbeten, som fordrades för uppförandet af deras boningar och för tillverkningen af deras, utan tvifvel icke särdeles vidlyftiga, bohag. Såsom jag redan i den historiska inledningen antydt, är det egentligen genom jemförelse mellan de i vår jord funna stensakerna och de verktyg af sten, hvilka många vilda folk i andra delar af verlden ännu i senaste tider begagnat, som man med säkerhet lärt känna användningen af de förra. Vi skola derföre söka att, så vidt möjligt är, vid hvarje slag af våra nordiska stenverktyg hänvisa till de närmast liknande bland dem, som de sista seklernas stenålders folk begagnat.
1 Evans, ''Stone implements", sid. 43 och 48.
Källa: Project Runeberg ·