Sida 63
Rau's och Kellers försök visa, huru man kan med de enkla medel som stodo stenålderns nordbor till buds genomborra yxor äfven af mycket hårda stenslag. Det är väl sant, att lång tid och stort tålamod ofta torde hafva erfordrats för dessa arbeten. Men tiden hade väl ej samma värde under stenåldern som i våra dagar, och erfarenheten har gifvit förvånande prof på det tålamod, de s. k. "vilda" folkslagen kunna utveckla vid dylika arbeten. Man berättar, att indianerne i Nordamerika stundom använde hela sitt lif för att göra en tomahawk af
sten, utan att ändå hinna den alldeles färdig. Och Mr. Wallace omtalar cylindrar af bergkristall, 4—8 tum långa och 1 tum i diameter, hvilka infödingarne vid Rio Negro i Sydamerika genomborra med sand, vatten och en böjlig vextstjelk, som rullas mellan händerna mot stenen. Ett sådant hål fordrar flere års arbete; och för att genomborra de cylindrar som höfdingarne bära åtgå två mansåldrar.1
Utom de två nu beskrifna methoderna, att borra med en träpinne eller med ett rör af något organiskt ämne, är det möjligt, att äfven andra sätt under stenåldern användes för att åstadkomma hål i stenyxor o. dyl. Mr. Evans har genom försök funnit, att man kan borra sådana hål äfven med en flintskärfva, och han antager, att några hål
1 Evans, "Stone implements". sid. 47; Stevens, "Flint chips", sid. 96.
Fig. 28. Nerike. 1/1.
Fig. 29. Småland. 1/1.
Fig. 30. Smal. eller Öland. 1/1.
Fig. 28—30. Genomskärningar af stenyxor med snedt påbörjade skafthål.
Fig. 31. Småland. 1/1.
Fig. 32. Dalsland. 1/1.
Fig. 31— 32. Stenyxor med, spår af snedt påbörjade skafthål.
Källa: Project Runeberg ·