Sida 73
förekomma mera allmänt i Nordamerika (fig. 42).1 De hafva antingen varit fastbundna vid ett klufvet skaft, eller också fästade så som vissa vilda folk i senare tid plägat skafta sina yxor, nämligen på det sätt att kring stenen böjdes en mjuk gren, hvars ändar, bundna tillsammans så att yxan satt stadigt, bildade skaftet.2
Fig. 44. Yxa med skaft, afbildad på en stendös i Bretagne.
Fig. 46. Yxa med både skaft och blad af sten, funnen i en grafhög i Tennessee, Nordamerika. 1/4.
Att äfven flintyxorna af samma form som Atl. 19 och 20 varit . instuckna i ett skaft, visas bland annat af den i Borreby mosse nära Lund funna flintyxa, som är afbildad fig. 43. Rundtomkring denna yxa, hvars yta för öfrigt är grå, ses något ofvan midten ett ljusare band af 1,2 tums bredd, hvilket tydligen uppkommit derigenom, att skaftet så länge bibehållit sig i mossen, att yxan på ömse sidor derom hann få en annan färg än den del, som var betäckt af skaftet. Detta band kan nämligen icke förklaras såsom en fläck i flintan, dels emedan det har en alltför regelbunden form, dels emedan en af de naturliga fläckar som verkligen finnas i flintan sträcker sig under bandet, såsom fig. 43 visar.
Det förtjenar uppmärksamhet, att denna yxa bildat samma vinkel mot skaftet som den i en torfmosse vid Solway i England funna stenyxa med ännu bevaradt träskaft, som är afbildad fig. 50.3 Fig. 45 visar
1 Jones, "Antiquities of the Southern Indians, particularly of the Georgia tribes" (New York, 1873), pl. 10 fig. 1—8 och pl. 17 fig. 1.
2 En sådan yxa från Australien ses i Evans' "Stone impleraents", sid. 150.
3 Evans, "Stone implements", sid. 138.
24
Fig. 45. Stenyxa med träskaft, funnen i grefskapet Monaghan, Irland. 1/6.
Källa: Project Runeberg ·