Sida 4
I sanning är kriget en qvarlefva från den råa hedendomen. Man vill försvara kriget (åtminstone såsom »försvarsmedel»), men enligt kristendomens klara lära duger sådant ej. Huru förena sig kärlek och hat? Kristendomen lärer att vi skola lefva i broderlig samdrägt, kriget att yi skola hata hvarandra och göra detta senare i Herrans namn.
Fördömda lära!
I Carl XII:s fältmarsch (Stenbockens marsch) heter det: »Marsch, bussar, gån på uti Herrans namn! Spännen hanen friskt upp, läggen sedan ifrigt an! Gifven fyr, bräcken af, ta’n pliten uti hand! Gån på, frukten ej hvarken mord eller brand, gån på för vårt fädernesland!»
»Att våga sitt lif för sin konung och slägt. Det är både Gudi och menniskom täckt» o. s. v.
Det heter, att det är Herranom behagligt våga sitt lif för konung och slägt och icke allenast att kriget behagar Gud, utan är jämväl »menniskom täckt».
Jag sjelf, som gör anspråk på att vara menniska, får likväl förklara, det jag ej tycker om kriget, utan härmed ställer mig i fredsvännernas led, deras, som ropa: »Förbannadt vare hvarje öre, som offras på krigsgudens altare!»
Mitt herrskap! Hvad är det då för något behagligt (täckt) i kriget? Jag tycker det är vida mera täckt att menniskorna lefva .i kärlek och endrägt med hvarandra. Detta kostar också minst. Tänk hvilka oerhörda kostnader man utsätter sig för, då man skall
Källa: Project Runeberg ·