Sida 5
föra krig! Det ginge väl an, om vi hade penningar att föra krig med, men låna penningar (millioner i oändlighet) för detta ändamål, är ej detta, mitt herrskap, dårhusmessigt?) Med andra ord, om det nu vore både Gud och menniskor täckt att föra krig, månne det är klokt? Borde vi inte ha lärt något af erfarenheten i detta hänseende, eller vill mitt herrskap önska sig tillbaka till Carl XII:s tidehvarf? Ja, det vore en välsignad sak, säger »Vårt Land», som länge slagit på krigstrumman och beklagat att vårt folk legat af sig i krigföringskonsten just i brist på öfning. Och hvilket väsen ha ej de många försvarstalarne, enkannerligen korpral Blom, gjort af sig! Denne »mas» har, som vi veta, haft tillträde till sjelfva templen, och detta väl för att visa, huru täckt kriget är Herranom.
Vår riksdag (urtiman) har, tack vare vår nya krigsminister, stiftat en lag, som ålägger våra söner dubbel uppoffring af tid och krafter för att göras skickliga till utöfning af krigets blodiga handtverk.
»Alla stater rusta, vi måste rusta», säga 'försvarsvännerna’. »För öfrigt bjuder vår bättre menniska oss att offra lif och blod för konung och fosterland.»
Vi förvåna oss då vi i tidningarna läsa att vid den eller den vilda höfdingens hof anställes menniskooffer. Vi beklaga att kristendomens ljus ej trängt fram genom hednamörkrets natt till denne höfding.
Vi ifra för att sända missionärer dit ut, åberopande oss på Herrens makt att kunna »böja konungars hjertan som vattubäckar».
Här hemma säga vi, att det är rätt och Gud behagligt anställa menniskooffer till vår konungs ära —
Källa: Project Runeberg ·