Sida 5
Ändelser hos Adverb ock Prepositionsuttryck.
a i adverb o. prepositionsuttryck.
1. Etymologi o. historik. Av flerfaldig härkomst, nämligen:
A. Inhemskt, av fsv. -a, hvilket kan vara av flerehanda etymologisk art, såsom:
a) Gammal adverbändelse, som motsvarar isl. -a, samt got. -ô, fsax. fht. -o, ags. -e, urgerm. -ô, ock väl ursprungl. är en nominal-kasusändelse, ehuru meningarna äro delade om dess grundform ock ursprungliga funktion. Möjligtvis av förgerm. -ôm ss. ändelse i instrumentalis (sociativus)? Eller av förgerm. -ôd ss. ändelse i ablativus?
b) Ändelse i gen. plur. hos subst, med adverbiell användning, enbart eller med föregående prepos. til.
c) Möjligen någon gång av ä. fsv. -aR i gen. sing. (i [gå] till väga, jfr Rydqvist II 54).
d) Ändelse i oblika kasus i sing. av nominala n-stammar, såsom:
α) Gen. mask. (i till vara).
β) Kanske ack. mask. i ända (brukat med följande lokalt adverb el. prepos.)?
γ) Ack. neutr. av komparativa adj. (i mera, nära).
e) Böjningsändelse i best. sing. ock i plur. hos adj. (i bara?).
f) Ersättningsform (som troligen är dels ljudlagsenlig, dels analogisk, allt efter olika accentstyrka; se Noreen: Altschwed. Gr. § 148 med Anm. I) för ä. fsv. -o, hvilket åter kan vara:
