Sida 3
Efter den tappre, men för mycket wågsamma Swenska Konungen Carl XII:s död, hade riksrådet, hwilket bestod af Sweriges mäktigaste och mest ansedda män, ej försummat att inskränka Konungens makt till den grad, att nästan ingenting af betydenhet kunde beslutas utan riksrådets samtycke. Det snart öfwermodigt blifna riksrådet hade förstått att tillwälla sig nästan hela den högsta makten, och en Swensk monarks majestät hade således förwandlat sig till en blott skugga, och med all den yttre glans som omgaf fursten, war en Swensk Konung då för tiden ej mer än en doge i Venedig, hwilken stod under den stolta, öfwermodiga adelns förmynderskap, och som ej kunde handla annorlunda än såsom en myndling, hwilkens förmyndare med swartsjuka bewakar dennes alla företag.
Gustaf, en af Carls efterträdare, war redan såsom Kronprins, och sedan han såsom mognande yngling börjat bedöma sakernas ställning, i tysthet uppbragt öfwer det stolta rådets ingrepp, öfwer
Källa: Project Runeberg ·