Sida 294
II. Folkfester
och Ry, Skiäfftuna och Wijdsbo, Frösunda och Markhicm, Skånela och Fresta, Sånga och Ska, Akeröen och Lofoen, Tärnhcm ocli Mil-lesöen, Allzröen och Munsöen, Ånger och VVaada, Solna och Bräma samt Osby och Gaarn. Annu flera socknar hade varit anslagna (or Trivialskolans allmoseinsamlingar, såsom Botkyrka, Grödinge, Sorunda m. fl., men dessa togos genom biskop Laurentius Paulinus' åtgöranden år 1626 från Stockholms och lades till Strengnas' läroverk.
Hvarje lärare i skolan hade vissa socknar sig tilldelade, och inom dessa gingo skolgossar omkring och togo upp bidrag. Längre fram i århundradet, 1670, förekommer i Annalcs Sckolce, att kollegan i andra klassen Vernicius Johannis klagade hos borgmästaren öfver att rektor, itvyrdige och väl lärde Mag. Petrus Livo-niusj gjort honom orätt med socknarnes delning, i det han tagit ifrån honom Spånga, Jerfälla m. fl. och gifvit dem åt en annan lärare, under det Vernicius fått Markhiem, Orckestadt, m. fl., med hvilka han icke kunde vara nöjd, och begärde han derfor, att magistraten ville laga, att han finge sina gamla socknar till baka.
Af detta mål synes, att terminationspengame, de medel i klingande mynt (varor in natura hade förut lemnats, såsom bröd, kött, ljus, o. s. v.), hvilka upptogos under sockengången, icke omedelbart lemnades åt den lärare som hade dessa socknar sig tilldelade, utan buros af de sockengående djeknarne till rektor, hvilken delade ut dem. Vernicius klagade nämligen också deröfver, att rektor gifvit honom för litet af det som samlats i Marckhiem och öfriga socknar, blott 14 daler kopparmynt, och menade, att han skulle hafva 2 daler till.
På dessa klagomål svarade rektor, att Vernicius ingen orätt lidit, utan att rektor följt den vanliga ordningen, enligt hvilken Spånga, Jerfälla o. s. v. hörde till första klassen, der den klagande förut tjenstgjort; men som han nu mera läste i andra klassen, så skulle han hemta sina terminationspengar i Marckhiem och med denna förenade öfriga socknar. Vidare nekade rektor att hafva betalt för litet. Emedan Vernicius icke vårdat sig om att i tid taga upp ter-minationsafgifterna (han hade i förargelse öfver att få Marckhiem o. s. v. sig anvisade icke velat skicka dit någon insamlare), så hade den djekne som skulle terminera kommit i otid och ej kunnat fä i hop mer än 20 daler samt ej velat gifva ifrån sig mer än 14 daler, utan behållit de öfriga för sitt omak.
Hela målet är synnerligt kännetecknande för sextonhundratalets skolforhållanden i hufvudstaden. Rektor inskränkte sig icke att inför magistraten stå som svarande part, utan uppträdde sjelf som klagande och förevitade Vernicius hans »oflijt och olydnad>, anförande,
Källa: Project Runeberg ·