Sida 42
Kap. I. Högtiderna Jul och Påsk.
För några årtionden sedan började Stockholms Jul bebåda sin ankomst sista veckan i November, då första Adventsöndagen inträffar och på hvilken en något festligare sång, utom Adventpsalmcn »Gör porten hög, gör dörren bred» eller »Bereden väg för Herran I Berg, sjunken; djup, stån opp!;> bestods från orgelläktaren. Första Söndagen i December sammankallades det gamla borgarhusets barn, och nu öppnades sparbössorna; behållningen utgjorde då ett uttryck ategarens (lit i skolan under det förflutna året. Kassorna räknades, och sedan en del blifvit afsatt till husets pensionärer, hvilka mest utgjordes af gamla sjukliga uttjenade ammor och äldre manliga orkeslösa, hvilka under året aflagt regelbundna besök på sina vissa dagar och deraf erhållit namn såsom Tisdagsgubben, Söndagsgubben, Sabbathsbergs-gumman, och så uppgjordes program för julklappars inköpande åt familjens medlemmar, frän den Ostindiska näsduken åt far till tjenste-flickornas schaletter och drängens häfdvunna nattkappa och cigarrmunstycke; den hemlighetsfulla stämningsrika jultiden var inne.
Oroande förebud började nu också visa sig i våningen; gardinerna togos ner och de gapande fönsteröppningarne blottades; sän-garnc började se obäddade ut, ty de hvita öfvertäckena voro försvunna; möblerna flyttade platser och hela huset andades en hemlighetsfull icke otreflig vantrefnad. I köket var fullt upplopp; slag-tardrängen hade varit hemma och styckat grisen, hvilket haft till följd en långvarig förrättning med vissa af djurets ädlare delar; en ståtlig pressylta lyste och försvann i källaren för att icke synas förrän den stora dagen; deremot uppträdde grisfötterna redan i förskott vid aftonbordet och istersmöret blef en stående adventsrätt. Man hade
