Gamla Stockholm. Anteckningar ur tryckta och otryckta källor

Carl Fredrik som stått och undrat hvilketdera han skulle göra, antingen ta en giisp till eller klappa markörskan på kinden, beslöt sig för det senare, hvarefter herrarne lemnade manufakturerna och återvände till trycktaffeln. Der inne kunde de dock icke stanna länge för den tilltagande hettan, utan befunno de sig snart åter ute på Skeppsbron. På Carl Fredriks förfrågan, hvarför herr Leonhard icke ville »visa honom stan», utan släpade honom omkring på broar och krogar, svarade herr Leonhard:

— En stad, min unge vän, består striete taget af hus, gator, kyrkor, palats; och sådant kan man läsa i böcker om — du har ju läst Riidling som kom ut 31. Men en stad består också af men-niskor som vandra på gator, sofva i kyrkor, supa på krogar, latas i palats, slita hund i kojor o. s. v. Dessa senare ingredienser i en stad förekomma mindre ofta i böcker och derför har jag släpat dig omkring, som du uttryckte dig, på detta sätt. Vill- du nu gå med upp pä bokauktion vid Tyska Brunn, så skall du få se en annan sida af staden; och du skall på samma gång få tillfredsställa din lärda nyfikenhet på en legion skulpterade sandstensportar, som icke ega större märkvärdighet än att de äro lika hvarann och att de äro gjorda i förra århundradet.

— Hvad är det för en bokauktion?

— Det är Anonymi »Cujusdam viri illustris» som det står i

catalogen, hvilken du kan se här — —. Här går Peringskölds Mo-

numenta, Hadorphs Rimkrönikor . . .

— Jag tackar så mycket, men jag tyckte nyss jag hörde en opinion om böcker, som icke stämmer med —

— Medan vi gått här och spånslagit, så har klockan emellertid blifvit middag, och efter som vi hota att råka i ett mot hvarandra conträrt sinnelag, föreslår jag, att vi gå in till Peter Hälberg på Den Gyldene Freden eller Pax aurea och der intaga vår middag.

Detta artiga skämt upptogs med välbehag af Carl Fredrik och genom första lägliga grändhål krånglade de sig upp till Östcrlång-gatan, der de snart funno sig i arbete med en bastant middag.

— Nu sitta vi på klassisk mark, sade herr Leonhard, under det han vitjade matsedeln. Under våra fötter ha vi helt enkelt gamla Svartbrödraklostrets källare.

— Nej?

— Nej! Jo, säger jag. Och der uppe i Benikebrinken i hörnet