Sida 397
II. Folkfester
gare och andra hästegande borgare lefva nog ännu i mångas minne (fig. 168).
Borgerskapet sökte på den tiden äfven att öfva sig i marscher och vapenhandtering. Sina officerare valde de sqvadrons- och kompanivis eller, rättare sagdt, föreslogo dem på det sättet. Förslaget ingick derefter till öfverståthållaren, som i underdånighet hos kungl. maj:t anmälde de föreslagne till fullmakt. Underofficerare .valdes pä samma sätt, men fullmakterna utfärdades af Mandels- och Ekonomikollegium.
Den ända från 1660-talet fortfarande stadsmaj ors-befattningen
Fig. 168. Borgcräkapcts kavallerist från 1830-talet. Fig. 169. Borgerskapcts infanterist från
Efter A. Sjöholms teckning i Kongl. Svenska 1820-talet. Efter A. Schiitsercranta' teckning
Arméens uniformer. i Kongl. Svenskn arméens uniformer.
med lön indrogs efter stadsmajoren, öfverstelöjtnanten Florins död 1820. Öfverstelöjtnant Sandels utnämdes väl någon tid derefter till stadsmajor, dock utan lön, men innehade tjensten icke länge. Konungen sjelf behagade i nåder antaga högsta befälet, och de forne ba-taljons-kaptenerne fingo rang och namn af stadsmajorer (fig. 167).* Med undantag af sjökaptener, voro alla borgare fortfarande underkastade tjenstepligt, men kunde sjelfva välja, om de ville tjena till häst eller till fots.
* Den stora kedjan med vidhängande stjema som bares af den stadsmajor vi af-bildat tillhör icke uniformen, utan ett enskildt ordenssällskap.
Källa: Project Runeberg ·