Gamla Stockholm. Anteckningar ur tryckta och otryckta källor

Enligt en instruktion af 1641 fick ingen idka handel förr än lian i sex år varit dräng (handelsbetjent) och i två år sven (bokhållare) hos någon ärlig köpman. Gillebröderne tillsades och förmanades allvarligen, »att sina ålderman och bisittare med all hörsamhet och lydno under ögonen gå».

Borgareden var under drottning Christinas tid af följande lydelse:

JJngf) 9!. 91. lofftoar, jioär ocf) migf) bcplicfjtar, toibfj (Sublj, EjcmS f)elige CtbE) ocf) tbroangclium, att jagf) flabes totli tder flafl mara ben Stormädjtige §Bgborne fjbrftirtna oij grillen, tfröfen Christina, groerigtS iHijleä Dtljlorabe Xroftmng od) 91rjf-3örflinna, ett. §ulb, trogen odj röttråbig, §cnne§ 9Jlap:tj gagn od) häfta btf;i aflo måtto jötia, forbra ort) främja, ett. Xcrnäft ben 9BäIbomc Cncrrett ©fåtfiållaren, fåfom ocf) tgorgmäftore od) Eftåbf), famptefige ntine fförmän tjörig od) IpbigE), otlji att tjloab fom rnigt) på Rongl. 9Jlai):t; od) ©tabgfenS loägnar PinbanbeS odj befaffanbeS toarber. 3ebf)nn od) attom Stab] 1Rätt odi Sättigpcct ejftcr min giSrmägpo bppepåtta, ingen unberftungen tjanbet mcb frem' mnnbcS (Mobj, Stobtjen ocf) min 9E)tebfjborgarc tit Sfabfja od) fförbrrff briffioa, od) ctieft utfji alla mögelige od| rältråbige fater, min fDlebljborgare, håbe innan od) ottjan Slanbj, tit bet häfta beforbra, odj ingen aff tpem tjinbra, förfölja, nebertrpdia etter förbcrfftoa otpan brott, fä jant migt) fflubfi flat piclpa tit Sijff, ©iäl od| att min äBäljärb.

Om Stockholms handlande borgerskap höll noga på, att hvar och en bland stadens köpmän icke trädde utom de gränser som en gång för honom utstakats, var det äfven ganska ifrigt att upprätthålla sina egna företrädesrättigheter såsom hufvudstadsköpmän mot andra handelsidkande svenske städer. Sådana rättigheter tillkommo före Gustaf den förstes tid mera de hanseatiske köpmännen än de infödde stockholmarne, men från nämde konungs regering ändrade förhållandena sig, och det vardt snart såsom grundsats antaget, att Stockholms borgerskap borde gynnas pä andra städers bekostnad. Redan långt förut hade städeme Östhammar och Hernösand förklarats för olaga hamnar, hvarest all handel förböds såsom ländande Stockholm till förfång, och sedan hadc Gefles samt den finska staden Raumos borgare förbjudits all utrikes seglation, emedan denna skulle vara Stockholm till skada. Under Johan den tredje nekades alla andra östersjöstäder än hufvudstaden att handla med utrikes orter; allenast de i Hudiksvall, hette det, måtte till behaglig tid låta löpa ett eller tu deras skepp till Vestersjön. Då handeln med Ryssland började taga upp sig, ville konungen så laga och beställa, att hans undersåter, hälst i Stockholm, skulle af den handeln hafva ett märkligt gagn. Johan förordnade ytterligare, att alla köpstäder norr om Gefle på vestra sidan och norr om Björneborg på östra sidan, antingen de då voro bygde eller framdeles byggas kunde, icke skulle hafva någon seglation till utrikes orter, utan föra deras varor till Stockholm eller andra inrikes städer. Anmärkas bör dock, att med inrikes menades då äfven städeme i östra östersjöländerne som tillfallit Sveriges krona.