Gamla Stockholm. Anteckningar ur tryckta och otryckta källor

samma dryckeslaget skulle ovilkorligt följa pj vinterns besegrande. Den seden är således urgammal i Stockholm.

Märkligt ar, att Olaus Magni talar om istappar och snöbollar. Detta visar, att förste maj i gamla tider, som dock motsvarade en nu för tiden långt mera framskriden dag i månaden, alldeles icke var mildare än i vårt århundrade. Den ofta sporda klagan, att våren skulle nu för tiden infinna sig senare än fordom, torde höra till de ogrundade klagomålen.

Vinter och snö hade våra förfäder, liksom vi, stundom ända in i maj, men förhoppningar på en mildare årstid gåfvo äfven dem anledning till lekar och kalaser. Och så har det ena slagtet efter det andra plägats af våra hårda vintrar och fröjdats när våren skulle komma, äfven om istapparne ännu hängde i takrännorna.

Blomstergrefven var den glade befriaren, äfven om hans sommarutstyrsel tillkommit med ett litet knep. Denne comes Jlorca/is uppenbarade sig på många ställen, och hans namn är för öfrigt maj-grefve, hvilket namn torde härleda sig icke blott af månaden Maj, utan äfven af det tyska »MaU som betyder grönt, isynnerhet vårgrönt, hvarefter också majstången uppkallats, men som åtminstone icke hos oss tillhör Maj månad. De svenska vårfesterne äro nog slägt med andra lands lustbarheter vid samma tid på året, om de också skulle hafva sin egen prägel och firas med så mycken större glädje, som vår vin-Fig. Majuing. ters stränghet i vanliga år är större än t. ex.

K,i" Run“afv“ '»*• Tysklands och Frankrikes.

Af gamla handlingar kan man finna, huru högt stockholmarne ärade majfesten samt huru brukligt det var att till den utse en maj-grefve, sannolikt flere majgrefvar, en inom hvarje korporation.

Bältaresvennernes skråordning, som tillkom före 1437, föreskref: hwilken varder walder til meyegreff oc vil ey vara, böte I tunna öl oc vari likavel.

I smederncs skråordning af 1479 läser man: Itcm Smidha sve-

nane haffui ey flere samdrykkior um aarith än um fastegangh och Walborgamcsso (1 Maj) som aff aldher varitt haffuer tho sva ath um Walborgamesso bör them ey lengher samdrykkio at haffua uthan at theras meyergreflue giffui uth eena halfva thunna öl ok ther betale alle svenane eena thunna öl i theras companij ok the ey lengher samdrykke haffui än the halffandra thunna öl är uth drukkin ok bör ey svenane heem at fölghia theras meyergreflue i hans husbondha