Sida 7
HÄXERIET I MEDELTIDEN. KRISTENDOMENS INFLYTANDE 7 iuflytanden o. s. v., liksom vid mysteriernas reningar. I bönerna användes ibland vissa sakramenterliga ord, såsom de efesiska bokstäverna, vilka tillskrevos en underbar makt. Spåmännen tjusade ormar, besvuro vindarna och förvandlade t. o. m. människor till djur. Det fanns vissa lägre spåmän, goeter, omedelbara arvtagare till de barbariska tidernas trollkarlar, vilka voro mycket fruktade och alltid ansågos ha brottsliga avsikter, varför ock lagar ofta bestraffade deras farliga konst.
Från Orienten infördes en mängd magiska bruk till Grekland, varigenom en osammanhängande massa av läror och föreställningar rörande stjärnornas inflytande, talismaner, framkallande av andar, omvandlingar av varelser och verkan av vissa örter samlades. Det var detta kaos, som slutligen fick namnet magi i Västern. Trots kejserliga förbud i Rom mot trollkarlar och astrologer, fortsatte dessa sin verksamhet, då allmänheten trodde på dem, och det fanns knappast något brott, som de ej kunde förmå andra att begå, till den grad var vidskepelsen uppdriven och hade moralen urartat genom fruktan för dolda onda makter. 2. Häxeriet i medeltiden. Kristendomens inflytande.
De äldre israeliterna hade liksom alla andra forntida folk sina magiska bruk, tolkade drömmar och trodde på amuletter. Den mosaiska lagstiftningen förbjöd dessa vidskepligheter, som inneburo avguderi; sålunda stadgade III Moseb. 20 kap.: »Om någon man eller kvinna varder en spåman eller teckentydare, de skola döden dö.» Men trots detta förbud fortfor tron på trollkarlar och spåmän, och efter babyloniska fångenskapen hemförde Juda stam en mängd persiska och babyloniska trolldomsbruk, och antagandet av mazdeismens lära om änglar och tron på en mängd onda andar, vartill persernas devas voro före-
