Sida 7
Det första meteorstensfall i Sverige, från hvilket stenar blifvit tillvaratagna, inträffade Nyårsdagen 1869 vid middagstiden i nejden af Hessle, nära 3 mil från Upsala. Fenomenet åtföljdes såsom vanligt af ett starkt buller, som förnams ej allenast i trakterna närmast fallorten utan äfven vidt och bredt omkring. Sålunda hördes i Stockholm, i synnerhet i de öfre våningarne af husen, en dof, enstaka knall, till följd hvaraf ett rykte snart spred sig, att nitroglycerinfabriken vid den närbelägna Vinterviken åter sprungit i luften, och sedan man redan samma dag blifvit lugnad i detta hänseende, förmodade man, att en explosion inträffat vid det 6 till 7 mil aflägsna Åkers krutbruk. Snart inlupo dock underrättelser derom, att ej heller detta var fallet, och samtidigt erfor man, att samma företeelse förnummits och gifvit upphof till likartade rykten på flere från hvarandra långt aflägsna ställen, t. ex. i Strengnäs och Mariefred, hvarest en stark, åsklik knall hördes; i Enköping, hvarest det hördes likt rasslet af en mängd på hård väg framrullande vagnar; i Sigtuna, hvarest 12t 20m e. m. en knall likt ett kanonskott hördes, som åtföljdes af ett långsamt, men jemnt mullrande, kommande från NNO och varande 3 till 4 minuter; i Upsala, hvarest några personer, som Nyårsdagen vid middagstiden voro ute på en af broarne öfver Fyrisån, tyckte sig höra ett närbeläget högt stenhus ramla; i Grisslehamn, hvarest ett temligen starkt åsklikt dunder hördes, som dock varade endast några få sekunder.
Några dagar derefter erhöll Professor Edlund genom en tillfällighet underrättelser derom, att svarta stenar från himmelen nedfallit i Fitja socken och på hans uppmaning afreste genast Ingeniör Fahnehjelm till stället för att insamla upplysningar. Herr Fahnehjelm lyckades verkligen erhålla några stenar, hvilka öfverlemnades till Vetenskaps-Akademien jemte en berättelse om resan, som finnes införd i Öfversigten af Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar. Sedermera besöktes trakten dels af Professor Walmstedt och mig personligen, dels af Herrar G. Nauckhoff, K. A. Fredholm (utsända för Upsala universitets räkning), O. Lamm och G. Lindström (utsända från Riksmusei mineralogiska afdelning) och är jag dessa sednare Herrar synnerligen förbunden såväl för det betydliga antal Hessle-meteorstenar, som från detta fall blifvit förvärfvade för Riksmusei samlingar, som för en mängd vigtiga upplysningar och meddelanden rörande sjelfva fallet. En intressant samling af dylika, på ort och ställe upptecknade berättelser finnes intagen i en utförlig Akademisk afhandling om Hesslefallet, af Dr Fredholm. Beklagligen äro dock de
