Sida 10
hafva förtjänt någon otack för sådana nya sedvanor.“ Och därpå målar han den gamla tidens skick. “Hurulunda det sig är förlupet i dessa landsändar Uppland och Västergötland, är fast ynkeligt att höra, först på Åsunden, där den gode herren unge herr Sten Sture kom om halsen, efter han hade litet krigsfolk; hvilken badstuga, som eldades på Tiveden, den där mycket het var, den andra vid Balungsås, den tredje var alltför het, som skedde om långfredagen vid Uppsala, där mången fattig svensk man låg både för hund och rafn och icke måtte komma i kyrkogården. Hvad skada och fördärf flere köpstäder och landsändar genom mord, rof, brand, falsk dagtingan och brandskattning vederfaret och skedt är . . . allt detta hafver ock varit gammal sedvana. “
Så småningom begynte för allmogen den insikten gry, att Sveriges rike var något högre än hvarje landskap för sig, och den upphörde efter hand att mästra konungen i hans styrelse. Ett samarbete mellan regering och folk efter vår tids begrepp var den tiden en omöjlighet redan därföre, att de stora afstånden och de dåliga vägarne gjorde allmänna sammankomster till en tunga, hvars olägenheter ej uppvägde fördelarne. Det fans endast valet mellan den gamla provinsialismen med all dess förvirring och en själf-ständig, oberoende centralregering. Huru Gustaf Vasa tänkte sig förhållandet, har han många gånger utsagt. Ett bekant exempel är det berömda mandatet till Upplands invånare den 8 dec. 1539, där han på samma gång begagnar tillfället att för allmogen måla gamla och nya sedvanor efter sitt sinne. Hur var det icke under den grufliga blodhunden och tyrannen gamle konung Kristiern? “I haden hvarken på gods, lif och lefverne någon frid eller rolighet, utan edra hustrur, barn, frän der och vänner och allt det, som var i landet, var försoffadt och utan all tröst. Edert legofolk, pigor och drängar, så ock eder boskap och få, gingo både sent och arla bedröfvade och med sorger uti marken efter deras näring och på deras arbete. Edra gårdar, hus,
Källa: Project Runeberg ·