Sida 9
kade i jäsning. Dyr tid uppstod på humle och salt, och regeringen fick skulden. Kungliga fogdar begynte uppträda med stränghet och sågo ej längre genom fingrarne vid skatteuppbörden, och bönderna grepo efter vapnen. Kom en illslug prelat eller en äfventyrare, fager under ögonen och med en skalkemun såsom daljunkaren, upp till Dalame, fick han flerestädes villig tilltro. Alla den gamla demokratiens medel försöktes mot konungen; bönderna icke blott “sleto sin slemmaste mun på honom“, de spände armborsten cch lyf-tade yxorna. Landskapen brefväxlade, landsting höllos på egen hand, somliga socknar höllo med konungen, andra med uppviglaren, andra åter sutto stilla, slutande sig hvarken till den ene eller andre och afbidande utgången. Men Gustaf Vasa var ej den, som ville låta sig skymfligt lyftas ur tronen af en bonderörefses våg, liksom det fordom vederfarits Karl Knutsson. Han erbjöd mer än en gång frivilligt de samlade ständerna sin krona, och känslan af hans oumbärlighet gjorde, att de lofvade honom sitt stöd mot missnöjda eller pockande undersåtar. Han smickrade, förklarade eller upplyste, hotade och straffade allt efter ögonblickets kraf och tingens läge, tills slutligen segern vardt hans. I Småland uppträdde den siste bondekonungen med Nils Dacke, en djärf, begåfvad och förslagen man, som en tid regerade därstädes, predikade krig mot fogdar och herremän, ihjäl-slog de förra och brände de senares gårdar, som stod i förbindelse med kejsaren och tyska furstar och fick adelsbref af pfalzgrefven Fredrik, — och den kungliga skattkammaren tömdes för att få medel till hans bekämpande. Det var under Dacke-fejden, som konung Gustaf skref sitt berömda bref om gamla och nya sedvanor (30/i2 1542). “Oss hafver tyckts nyttigt“, hette det bland annat, “och en god ny sedvana vara, att vi måtte finna någon råd mot rikets fiender och att det förstärktes med vildigt godfc dugligt krigsfolk» med väldiga och sköna örlogsskepp, med dråpliga bössor och värjor, hästar och harnesk, hvilket icke gammal sedvana före oss varit hafver, förhoppandes därigenom icke
Källa: Project Runeberg ·