Sida 6
demokrati blef snart medveten om sin makt, och det kräf-des alla en folkledares egenskaper för att styra den. Den var nämligen ganska oberäknelig. Yäl kunde den ena gången svara, att den ville betala danske konungen skatten med pålyxan, men en annan gång vägrade den skatt till landets egen herre. Kräfdes, såsom någon gång hände, skatt från båda hållen, kunde den göra, som en menighet i Småland 1511, hvilken svarade konungen i Danmark: betala vi skatten till er, hafva vi Sveriges rike öfver oss, betala vi skatten till riksföreståndaren, hafva vi er på oss; därföre betala vi ingendera skatten utan hålla den inne hos oss. Det hände en annan gång under Svante Nilssons tid, att fogden kom ridande till Östbo ting i Småland för att äska en gärd, men fick omsider till svar, att de ville höra åt, huru de gjorde i Yästbo och Sunnerbo. Red så till Västbo och fick till svar, att de ville rådgöra med sunnerboarne. Red så till dem med ombud från Västbo och Östbo. De ville ej göra så mycket, som önskades, fast han hotade dem både med sin herre, rikets råd, dalkarlarne, Uppland, Östergötland och allt Sveriges rike. Ingenting hjälpte; han fick rida tillbaka till Ostbo och Västbo, där de omsider lofvade hvad han ville, hvarpå sunnerboarne slutligen gåfvo med sig. Man hotade den ena menigheten med den andra. Jag spridde ut, berättar en gång den svenske folkledaren Hem-ing Gad till riksföreståndaren, att Ni var i antågande med 20,000 dalkarlar och “där grugade sig allmogen före“. Man hotade ock sina motståndare med en bondehär. Ni har sagt, förebrådde ärkebiskopen en gång Sten Sture d. ä., att innan vintern skulle man hafva att vänta sig 20 å 30,000 bönder, som skulle kasta upp en Engelbrekt riket öfver halsen; men Sten Sture ville ej kännas vid, att han talat om mer än 7 å 8,000. Det var ett farligt spel, som fördes. Intet under, om i landsändarne uppväxte “kapitener och bondekonungar", som förde allmogens talan. Några sådana i Småland läto en gång hälsa riksföreståndaren Svante Nilsson, att, om han ville hålla dem vid Sveriges lag och goda
Källa: Project Runeberg ·