Sida 7
gamla sedvänjor, så att ingen öfverlast skedde dem, skulle de hålla honom för sin rätta herre och husbonde samt gå man ur huse mot hans och rikets fiender, så att saken skulle få ett slut.
Att gå man ur huse, det hade under de oroliga årtionden, som föregingo Gustaf Vasas uppstigande på tronen, blifvit den sista utvägen, och allmogen var åtminstone i vissa landsorter snar nog på foten därtill, när ett uppbåd kom. Krigstillståndet blef under somliga tider nästan stadigvarande, och det är fara värdt, att detta rörliga vaga-bondlif ej saknade sitt behag för de oroliga och vilda sinnena uti gränslandskapen. Kristiern II :s påbud om att bönderna skulle utlämna sina armborst, bragte dem sålunda på benen i Kalmar län, och hans höfding på Kalmar, den tappre Severin Norrby, har åtskilligt att berätta därom. När bref-dragaren kom med ett bref från konung Kristiern, voro bönderna ute, slogo den förre ihjäl, bröto upp brefvet, höllo ting med allmogen i en skog och läste upp det, hvarpå de genom en kvinna sände det till herr Severin, och som de trodde, att han skulle komma och taga deras armborst, höggo de bråtar, refvo upp broarne, där han skulle fram, och dräpte hans budbärare. Han lät stämma Madesjöbön-derna till ting för att låta dem höra konungens bref. De kommo tillhopa, plundrade hans sven, togo af honom hans kläder, häst och harnesk, klädde honom i bondekläder samt plundrade eller ihjälslogo hans följeslagare. Herr Severin lät lysa ting i Högsby, dit bönderna från närmaste socknar kommo. När de hört brefvet, höggo de sex eller sju yxor i skrifvaren, och de öfriga undkommo med nöd. Bönderna gingo sedan man af huse, aktade draga konungen till mötes på hans nedresa och förtärde under tiden den gengärd, som var gjord emot honom, skinnade, röfvade och ihjälslogo hofmän och köpstadsmän, som råkade i deras händer, sade sig vilja resa “hunehären“ och straffa alla, både riddare och hofmän, samt hålla inne med «in skatt. Där voro i Made-sjö öfver tusen bönder, som resterade med tio års skatt,
Källa: Project Runeberg ·