Sida 82
78
detta min mor, dem jag så bögt älskar, — värdes förlåta, att det glada återseendet kom mig att glömma. . . ."
Konungen steg upp, och förvånade blickade de församlade, förnäma gästerne på honom. "General Hammer", sade han högtidligt, "endast för Gnd, icke för menniskur, Mr man knàfalla, stig derföre npp! Han behöfver för ingen del ursäkta sig. Han har beredt oss en stor glädje, ocb vi tacka honom derför. ( sin nuvarande glans har han ej förgätit sin fordna fattigdom ocb ringhet; han Skämmes ej vid sina arma föräldrar, som 1 hans barndom födt och vårdat honom samt genom lära ocb föredöme förberedt honom till hvad han nu är. Den som hedrar fader och moder så, som han gjort, honom har Herren kär. Här, mina herrar", fortfor konungen, vändande sig till de med stjernor ocb ordensband betäckta gästerna, "skåden hit med aktning och vördnad! .... Detta är det föräldrapar, soto skänkt den Preussiska arméen, hvilkens chef jag har äran vara, en af dess bästa generaler. För en sådan skänk tillhör det oss att vara tacksamma, och af honom, General Hammer, fordrar jag den äran, att ban nu låter sina föräldrar ocb sin gamla, tappra frände sitta titi bords vid min sida."
Den unga generalens förtjusning vid dessa i sanning kungliga ord af hans böga beherskare låter sig ej med ord beskrifvas. Äfven de gamla föräldrarne voro utom sig, och Conrad (Vallan nästan qvärdes af glädjetårar. "Blixt ocb dnnder!" sade ban slutligen, "jag kan gräma mig till döds öfver, att jag ej b|ifvit ibjälskjuten rör en sådan konung!"
"Bättre som bättre är, gamle krigsbuss!"} svarade konungen skrattande, "vi kunna ju antaga det såsom redan skedt. Men nn måste ban sitta ned här och berätta oss
Källa: Project Runeberg ·