Sida 8
förutsäga om hvilken dag som helst, att det skall blifva oväder någonstädes — ja t. o. m. flerstädes på jorden, ty det finnes säkerligen ingen enda dag, då det ej inträffar. I själfva hufvudsaken är emellertid blott att anmärka, att den af Falb antagna ofantliga ebb och floden i luftkretsen — icke existerar. Redan för omkring hundra år sedan bevisade den store astronomen Laplace matematiskt, att just därför att luften är så mycket lättare än vattnet, måste en ebb och flod i lufthafvet blifva i det närmaste omärklig. Erfarenheten visar ock, att det blott är med synnerligen goda barometrar utförda observationer i närheten af ekvatorn, som angifva ett ringa spår af ebb och flod i luften. På väderleken har detta ej den ringaste inverkan. Falbs sätt att bevisa sitt påstående är för öfrigt högst egendomligt. Han redogör nämligen, som sagdt, utförligt för alla möjliga oväder och af dem förorsakade olyckor, hvilka inträffat på hans “kritiska dagar“, men förbigår alldeles dem, som inträffat på andra dagar. Sålunda förfarer han alldeles så, som om någon hade fått i sitt hufvud, att de flesta begrafningar inträffade t. ex. på fredagar, och ville bevisa det på det sättet, att han redogjorde utförligt för alla möjliga på fredagar försiggångna begrafningar utan att ens taga reda på, om några sådana inträffade på andra dagar. Det är emellertid uppenbart, att om man vill bevisa, att de flesta atmosferiska rubbningar inträffa vid ny- och fullmåne, och att de äro sällsyntast vid första och sista kvarteren, så måste man se efter, huru många som inträffat i hvardera fallet. Vi skola göra en dylik jämförelse. Enligt de af Chambers i Bombay och John Eliot i Calcutta utgifna förteckningarna öfver cykloner på Arabiska hafvet och Bengaliska viken hafva sedan 1850 ett antal af 153 sådana inträffat. De dagar, på hvilka de först uppträdt för hvarje gång, fördela sig på följande sätt på månskiftena, hvarvid till hvarje månskifte räknats de tre föregående och de tre efterföljande dagarna.
Källa: Project Runeberg ·