Sida 32
32 Riksdagen 1786.
ordsak äfven mycket missnöje i landet förspordes. Därutaf föranledd och tillika torde hända ledsen vid olyckor, fallisementer och afskrifningar, gaf konungen sitt beslut om en tilltänkt förändring med bränneriinrättningen riksens ständer tillkänna af det innehåll, att som brännevinsbränningen vore en konungen tillhörig rättighet och på det kronan genom en ny och beständig utskyld måtte vinna ersättning för inkomsten af kronobränneriema, så fixerades summan till 18 tunnor gull årligen, hvaraf dock endast hälften borde betalas de år, då för missväxt och spanmålsbrist bränningen komme att inställas, hvarjemte och såsom fyllnad uti hvad föregående summa ej försloge till konungens skadeslöshållande för förtäringen af ka£fe och socker en årlig och beständig consumtionsafgift af en half riksdaler för hvarje person, som det förbrukade, skulle fastställas. — Man ansåg denna proposition såsom ledande därhän att efterhand vilja frångå riksens ständer rättigheten att beskatta sig sjelfve, hvilken, i fall alla bevillningar antogos såsom beständiga, nödvändigt skulle uphöra och styrktes därutinnan så mycket mer som konungen icke ville tillåta någon jemkning, utan äskade endast ja eller nej. {lidderskapet och adelen beslöt därföre att till ersättning för kronobränneriernas nphörande icke ingå uti någon bevillning på obestämd tid, jemte det frågan om rättigheten till fri husbehofsbränning skulle hvila på bordet till nästa riksdag, och däräst de öfriga stånden uti en sådan bevillning skulle ingå, eximerade adelen därifrån sina säterier och frälsehemman med deras åboer, reserverandes emedlertid sin rätt till protocoUet. Prästeståndet åtog sig bevillningen af 18 tunnor gull för 8 år och trodde sig icke kunna belägga sina efterkommande med utgjörande af någon sådan ständig skatt. Borgareståndet antog bevillningen såsom en ständig afgift^ men bondeståndet förenade sig först med prästerskapet och sluteligen med adelen. — Konungen, onådig och missnögd, förmanade ständerna att med ordning och vördnad bevara friheten och sade ej mer.
I afseende på de här frammanföre omnämnde och för denna riksdag så mycket brukade men förhatelige lettres de cachet hade konungen behagat förekomma riksens stan-
Källa: Internet Archive ·