Sida 43
43
GUSTAF.
Mitt herrskap! Ni vet, huru många gånger jag har varnat Karl för att utsprida sitt otrosgift i den församling, till hvars väktare Herren kallat mig; ni vet, hur jag arbetat för Herran Jesu saks skull utan att ha sett mitt arbete krönas med någon framgång, derföre att denne otroshjelte blifvit af djefvulen ingifven att nedrifva hvad jag uppbygt. Blott ett enda medel åsterstod mig, och jag har blifvit af Karl sjelf nödgad att använda det. Församlingen har på min inrådan från sin befattning förklarat honom skiljd och fortfar ban i sitt förargelseväckande beteende, varder han enligt lag medborgerligt förtroende förlustig.
larsson.
Der hör du — det skulle då gå så långt! Men jag hoppas, du ej är så halsstarrig och genom ditt trots hopar smälek öfver din gamle far. —
fru larsson.
Min son, vill du göra din mor så mycken sorg? Jag ber dig, tänk på din framtid! Begagna tillfället att godtgöra hvad du brutit, återtåg dina yttranden och försona dig med Gustaf!
karl.
Nej! Förr må himmel och jord störta samman, än ett ord af sanningen blir förnekadt!
fru larsson (på knä.)
Men så hör mig, din egen mor, — som födt dig ocli uppfostrat dig — är det tacken för allt hvad jag lidit och gjort för dig?
ägda (som nyss inkommit.)
Karl! Kan du se din mor ligga på knä för dig och tigga om ditt eget väl? Du är en barbar, som ej var värd den kärlek, jag offrade på dig! Du är en föraktlig varelse!
karl.
O, min Gud! Låt din ljungeld döda mig i detta ögonblick — eljest ger jag vika. Stig upp min mor! ni vet inte hvad ni begär.
fru larsson (svimnar.)
gustaf.
I Herrans namn vill du återta dina yttranden, så kan allt. bli godt igen! Och nu ditt sista ord — Ja eller Nej!
Källa: Project Runeberg ·
