Sida 9
I dockornas verld har föregått en stor reform. Fordom blef en liten flicka glad om hon fick en docka med måladt porslinshufvud, men nu skall dockan ha naturlig chevelyr, friserade lockar och chignon, om det ska vara bra. Ger man nu en riksdalers-docka åt lilla fröken Benoiton så rynkar den lilla engeln på näsan och säger: — För hvem tar ni mig, min herre? En docka comme il faut kan gerna icke kosta mindre än 50 à 75 kr., och hon måste ha sin egen garderob af balklädningar, kappor, sjalar, spetsar och blombeströdda hattar. Ja, det finns till och med dockor, som hafva sängkammare, toilettrum och salong, och som vid sina mottagningar bära äkta nipper.
De små flickorna vänjas systematiskt att älska den öfverdrifna lyx, som en gång skall ruinera deras männer, och gossarne följa värdigt sina systrar i spåren. Den tid är längesedan förbi då den lille pilten gladde sig åt en ask tennsoldater och en sprattlande pappersgubbe. Nej! uniformer med äkta förgyllning, och sablar med damascerade klingor måste det vara.
Marknaden på Stortorget står qvar nästan blott som en gengångare från flydda tider. Men ännu kan man likväl der återfinna barndomens glada minnen: de hvitulliga bockarne med förgyllda hornen och de odödliga pepparkaksgubbarne »Nisse och Nasse». Från de inhemska leksaksfabrikerna i fattigmans kojor tågar vid juletid fram en väldig hjord af julbockar med bomullskroppar och förgylda horn. Låtom oss icke för de
Källa: Project Runeberg ·