Sida 10
glänsande butikerna glömma bort de anspråkslösa tälten, der ett ljus i en lykta kastar sitt sken öfver hela lagret. Fabrikören eller fabrikörskan förestår ofta sjelf butiken, och de slantar, som slinka ner i deras kassaskrin, gifva i fallet liksom en bättre klang ifrån sig, än de som hamna i kassalådorna under de förgylda diskarne. Många af de med papper virade ljusstakarne ha tillverkats för att ett talgljus mer än vanligt må kunna på julafton tändas i ett hem, der en sådan der grann trästake betraktas som en stor lyx. Om också du skulle tycka, att julbockens bomullspels är knappt tillmätt, så köp den ändå, ty kanske har pelsen blifvit hemtad ur vadderingen på fabrikörens egen rock, som derigenom blifvit mindre varm. Se ej heller med ringaktning ned på pepparkaksgrisen, ty gumman, som säljer den, behöfver kanske förtjensten till att skaffa en bit »amerikanskt» åt sig och de sina till julen.
Apropos om Julmarknaden så kan jag berätta en liten historia, som har den förtjensten att vara sann.
En jul för några år tillbaka såg man i ett leksaksstånd på Stortorget en försäljerska, hvars utseende och väsen tydde på att hon snarare varit van att lefva i de finaste salonger än att stå och frysa i ett öppet stånd i julmarknaden. Hon var vacker som en dag, och hennes bleka hy framstod så mycket mera som hon var klädd i svart. De små händerna och de rosenfärgade naglarne tydde på att deras egarinna icke varit
Källa: Project Runeberg ·