Sida 11
van vid gröfre arbete, utan blifvit uppfostrad med den omsorg, som bevarar skönheten.
Man sade att den vackra försäljerskan var en ung enka, som under mannens lifstid lefvat med i stora verlden, men genom hans död blifvit ruinerad och utan stöd och hjelp. Men det var en modig qvinna, som visste att bära sitt öde. Hon realiserade några qvarlefvor af sitt öfverflöd och fick derigenom medel att sätta upp den bräckliga leksaksbutiken. Hon hoppades på denna affär förtjena sitt uppehälle för några månader och denna beräkning slog icke felt, ty ingen hade så många kunder som hon. Mången köpte en ask tennsoldater eller en snattrande anka af papier maché, blott för att få stanna en stund och se på frun i ståndet.
Bland hennes bästa kunder var isynnerhet en fabrikör D. Aldrig har väl ens en farfar, som har den lyckan att ega ett par tjog barnbarn, köpt så mycket leksaker som herr D. De som sågo honom oupphörligen återkomma och fylla fickorna med allehanda krims-krams, trodde att herr D. var någon filantrop, som föresatt sig att bereda de små innevånarne på Allmänna Barnhuset ett extra nöje. Hvad den vackra enkan tänkte är svårt att säga, men så mycket är säkert att hon fick förklaring öfver denna passion för barnleksaker, ty sista dagen stånden stodo qvar på torget frågade herr D. om han icke kunde få köpa det som fanns qvar af lagret och om icke försäljerskan ville i fabrikörens hus ordna dessa minnen från den modigt burna pröfningens dagar?
Källa: Project Runeberg ·