Sida 27
Ingenting — åtminstone ingenting af hvad hon väntat få se; men det var just deri det underliga låg. Den resandes kläder hängde mycket rigtigt öfver den stol, dit de aftonen förut blifvit kastade, stöflarne stodo der nedanför, hatten delade ännu med spegeln plats på byrån, den lilla nattsäcken låg i ett hörn af rummet, allt med ett ord, var på sin plats — utom mannen sjelf.
Sängen var tom!
Flickan såg sig häpen omkring. Ingenstädes syntes en skymt af främlingen.
I nästa ögonblick var hon utom dörren och uppsökte fadren, för hvilken hon blek af förskräckelse omtalade förhållandet.
— Ta’ inte så illa ve’ de’j, ficka! Han är väl ute och går på morgonqvisten — menade den flegmatiske gästgifvaren.
— Usch då, hvem brukar gå ut utan en klädtrasa på kroppen!
— Hm, ja inte skulle jag göra’t, men tockna stollar finns allt. Han kommer nog te’ rätta igen.
Men då nära ett par timmar gått, utan att den försvunne hörts af, blef äfven gubben brydd och skickade bud på länsmannen.
— En kuriös historia och mycke’ invecklad, vitsordade denne, och ännu qvistigare blef saken, när man undersökt den resandes nattsäck och deri endast funnit ett omslagspapper . . . Att främlingen likväl ej medfört mer än en omgång kläder, syntes alldeles påtagligt
Källa: Project Runeberg ·