Sida 31
med gästgifvarens dotter, lemnande åt andra viskan och skrapan.
Under vårt samspråk härom, såg jag en snyggt klädd qvinna passera genom salen.
— Der går Kristin, hustru min — yttrade gästgifvaren. — Inte ser hon just någonting ut; men en dugtig husmor är hon, och då kan det andra vara detsamma.
Han hade rätt. Näsan var något för liten och munnen för stor; men icke alla kunna hålla jemnmåttet här i verlden, och hvem ser väl för öfrigt så noga på en näsa, när man får ett helt gästgifveri på köpet.
*
Källa: Project Runeberg ·