Sida 34
Sedan han afslutat handeln satt han i ett hörn i skänkrummet med sin sup, sitt glas svagdricka och sin stora gräslökssmörgås, och fick der höra några af de andra gästerna tala om hvilken stor och präktig stad Stockholm var, och hur man der, om man hade lycka med sig, kunde skörda både penningar och ära och inom få år bli en stor man, såsom det hade gått med den der bondsonen från grannsocknen, som för ett tiotal år sedan hade kommit dit med ett par trasiga tolfskillingar i plånboken och nu var egare af många tunnor guld och hade varit bjuden på middag till sjelfvaste kungen.
— En sådan lycka händer aldrig mig! tänkte Jerker — och inte kan den heller gerna hända mig, så länge jag lefver i mitt eländiga hål. Jag är ackurat trött vid hela baket! Här sitter jag med ett enda hus, en enda ko, en enda sugga, en enda hustru, ett enda barn och en enda snygg rock. Hvem vet väl huru många jag kunde få, om jag bara vore i det der märkvärdiga Stockholm?
— Hur är det fatt med dig, Jerker? — frågade hans hustru, då han kom hem till middagen. — Du ser så sur ut!
— Ja, det måtte jag väl göra! sade Jerker. — Om jag bodde der borta i Stockholm, så vore jag kanske vid det här laget en rik karl med stora stenhus, vore gift med ett fint och fagert fruntimmer och blef kanske
Källa: Project Runeberg ·