Sida 35
bjuden till middag hos sjelfvaste kungen. Men här händer mig aldrig en sådan lycka!
— Ett fint och fagert fruntimmer! ropade hustrun, — Hvad säger du, Jerker? Har du tröttnat vid hustru din?
— Ja, det har jag visst det! — och vid min ko och min gamla bruna märr, och vid allting annat!
Vid dessa ord brast den stackars hustrun i tårar.
Men Jerker reste sig och gick ut, sadlade sin gamla Bläsa och red bort framåt vägen.
— Ack, Gud tröste mig! Kors i Herrans namn! suckade och snyftade den stackars hustrun för sig sjelf. — Hvad har väl kommit åt min Jerker? Men han kommer väl snart hem igen, och jag ska’ under tiden laga till en god qvällsvard åt honom.
Men Jerker red bort framåt vägen till Stockholm.
— Jag kan inte begripa att jag inte kommit att tänka på det här förr! tänkte Jerker för sig sjelf. — Kommer jag bara till Stockholm, och kungen får se mig, så ser han nog hvad jag är för en karl, och så är min lycka gjord!
En stund derefter befann han sig åter i den lilla staden och klef in i värdshuset, som låg vid stora torget.
— Hör nu, hvart går vägen till Stockholm? frågade han värden, som stod innanför disken i skänkrummet.
— Ser han tuppen der uppe på kyrktornet? frågade värden tillbaka.
Källa: Project Runeberg ·