Sida 44
12. Den stolta äppelblomman.
En äppelblomma på sin qvist, Bland syskon tusental, Jemt tänkte: jag är skön förvisst, Den skön’sta i vår dal.
Hon såg en svamp så ful och grå, Som invid trädet stod, Till honom talte blomman då »Om medfödt nobelt blod».
Hon sade: »du är afskyvärd Till färg och till gestalt, Jag deremot i denna verld Är skönast utaf allt».
Då steg ett moln vid himlens rand Och blomman slets utaf, Hon fördes utaf stormens hand Till en för tidig graf.
Källa: Project Runeberg ·